Waiata 50

1 He himene na Ahapa. Kua puaki te kupu a te Atua, a te Atua tonu, a Ihowa, a karangatia ana e ia te whenua i te putanga mai o te ra, tae noa ki tona torengitanga.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Kua tiaho mai te Atua i roto i Hiona, i te tino o te ataahua.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Ka haere mai to tatou Atua, e kore ano e wahangu: ka kai te kapura i tona aroaro, a ka hukerikeri te awha ki tetahi taha ona, ki tetahi taha.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Ka karangatia e ia nga rangi i runga, me te whenua hoki, ki te whakaritenga mo tona iwi.

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 Huihuia mai ki ahau taku hunga tapu, te hunga i whakarite kawenata ki ahau i runga i te patunga tapu.

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 A ma nga rangi e whakakite tona tika: ko te Atua ake nei hoki te kaiwhakawa. (Hera)

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Whakarongo, e toku iwi, a ka korero ahau; e Iharaira, ka whakaatu ahau ki a koe; ko ahau te Atua, ko tou Atua.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 E kore ahau e riri ki a koe mo au patunga tapu; a kei toku aroaro tonu au tahunga tinana.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 E kore ahau e tango i tetahi puru i roto i tou whare, i etahi koati toa ranei i roto i au taiepa.

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 Naku nei hoki nga kirehe katoa o te ngahere, nga kararehe i runga i te mano o nga pukepuke.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 E matau ana ahau ki nga manu katoa o nga maunga; naku ano nga kirehe o te parae.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Me he matekai toku, e kore ahau e korero ki a koe: naku nei hoki te ao, me ona tini mea.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 E kai koia ahau i te kikokiko o nga puru, e inu ranei i te toto o nga koati?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Ko te whakawhetai hei patunga tapu mau ki te Atua; whakamana hoki au kupu taurangi ki te Runga Rawa.

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 A karanga ki ahau i te ra o te he: maku koe e whakaora, a ka whakakororiatia ahau e koe.

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Ki te tangata hara ia ka mea te Atua, He aha mau te whakapuaki i aku tikanga, te whakahua ranei i taku kawenata e tou mangai?

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 Kua kino nei hoki koe ki te ako, a e akiri ana i aku kupu ki muri i a koe.

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 I tou kitenga i te tahae, na whakaae ana koe ki a ia; a whai tahi ana me te hunga puremu.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Kua tukua e koe tou mangai ki te kino; a e tito hianga ana tou arero.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Noho ana koe, ka korero kino ki tou teina: ngautuara tonu iho koe ki te tama a tou whaea.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Ko au mahi enei, a wahangu tonu ahau; i mea koe he pena pu ahau me koe: otira ka riria koe e ahau, ka whakararangitia ano aua mea ki tou aroaro.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Na whakaaroa tenei, e te hunga kua wareware ki te Atua; kei haehaea koutou e ahau, a kahore he kaiwhakaora.

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 Ko te whakamoemiti te patunga tapu e whai kororia ai ahau: ko te tangata hoki he tika nei tona ara ka whakakitea e ahau ki a ia te whakaoranga a te Atua.

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.