Waiata 49

1 Ki te tino kaiwhakatangi. He himene ma nga tama a Koraha. Whakarongo ki tenei, e nga iwi katoa: tahuri mai o koutou taringa, e nga tangata katoa o te ao.

En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

2 E nga tangata iti, koutou ko nga tangata rahi, e te tangata taonga korua ko te rawakore.

Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

3 Ka whakapuakina he matauranga e toku mangai: a he ata ngarahu te whakaaro o toku ngakau.

Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

4 Ka titaha toku taringa ki te kupu whakarite; ka puaki taku pepeha i runga i te hapa.

Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

5 Kia wehi ahau ki te aha i nga ra o te kino, ina karapotia ahau e te kino kei oku rekereke?

Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

6 Ko te hunga e whakawhirinaki ana ki o ratou taonga, e whakamanamana ana ki te nui o o ratou rawa;

Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

7 E kore tetahi o ratou e ahei te hoko i tona teina, te hoatu ranei i tetahi utu mona ki te Atua;

Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

8 He nui hoki te utu mo to ratou wairua, a me whakarere atu ake ake;

Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

9 Kia ora tonu ai ia ake ake: kia kaua e kite i te pirau.

Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

10 E kite ana hoki ia e matemate ana nga tangata whakaaro nui, e ngaro ngatahi ana te poauau me te whakaarokore, a mahue iho o ratou taonga ki etahi atu.

Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

11 Ki to ratou whakaaro puku, tera e pumau tonu o ratou whare me o ratou nohoanga, ki nga whakatupuranga katoa: huaina iho o ratou whenua ki o ratou ingoa.

Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

12 Heoi kahore te tangata e noho tonu i roto i te honore: ko tona rite kei nga kararehe ka moti nei.

Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

13 Ko to ratou ara tenei, ara ko to ratou poauau: heoi e whakapai ana to ratou uri ki a ratou korero. (Hera)

Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)

14 Kei te hipi te rite: ko te wahi mo ratou ko te reinga; ko te mate hei hepara mo ratou, hei rangatira ano te hunga tika mo ratou i te ata; ko to ratou ataahua ma te reinga e whakamoti, kia kore ai he whare mona. (Sheol h7585)

De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)

15 Ma te Atua ia toku wairua e hoko mai i te reinga: ko ia hoki hei tukunga atu moku. (Hera) (Sheol h7585)

Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)

16 Kaua e wehi ua whai taonga te tangata, ina nui haere te kororia o tona whare;

Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

17 Kahore hoki ana mea e mau atu ai ia ina mate; e kore tona kororia e tuku iho i muri i a ia.

Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

18 Whakapai noa ia i tona wairua i a ia e ora ana; a ka whakamoemititia koe ua pai au mahi ki a koe ano.

Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

19 Ka haere ia ki te whakatupuranga o ona tupuna: e kore rawa ratou e kite i te marama.

Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.

20 Ko te tangata e whakahonoretia ana, a kahore e whai whakaaro, kei nga kararehe ka moti nei tona rite.

Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.