Waiata 47

1 Ki te tino kaiwhakatangi. He himene ma nga tama a Koraha. Pakia o koutou ringa, e nga iwi katoa: hamama ki te Atua, kia hari te reo.

En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Klapper med händerna, all folk, och fröjdens Gudi med gladsamma röst.

2 No te mea he wehi a Ihowa, te Runga Rawa, he kingi nui ia no te whenua katoa.

Ty Herren, den Aldrahögste, är förskräckelig, en stor Konung på hela jordene.

3 Mana e riro ai nga iwi ki raro i a tatou, me nga tautangata ki raro ki o tatou waewae.

Han skall tvinga folk under oss, och Hedningar under våra fötter.

4 Mana e whiriwhiri to tatou nohoanga mo tatou, te mea pai rawa o Hakopa, o tana i aroha ai. (Hera)

Han utväljer oss till en arfvedel, Jacobs härlighet, den han älskar. (Sela)

5 Kua kake atu te Atua i roto i te hamama, a Ihowa i roto i te tangi o te tetere.

Gud är uppfaren med fröjd, och Herren med klar basun.

6 Himene ki te Atua, himene atu; himene ki to tatou Kingi, himene atu.

Lofsjunger, lofsjunger Gudi; lofsjunger, lofsjunger vårom Konung.

7 Ko te Atua hoki te Kingi o te whenua katoa: himene atu i runga i te mohio.

Ty Gud är Konung på hela jordene. Lofsjunger honom förnufteliga.

8 Ko te Atua te Kingi o nga tauiwi: e noho ana te Atua i runga i te torona o tona tapu.

Gud är Konung öfver Hedningarna. Gud sitter på sinom helga stol.

9 Kua huihui nga rangatira o nga iwi, hei iwi mo te Atua o Aperahama: na te Atua hoki nga whakangungu rakau o te whenua; kua whakanuia rawatia ia.

Förstarne ibland folken äro församlada till ett folk Abrahams Gudi; ty Gud är fast upphöjd, när herrarna på jordene.