Waiata 44

1 Ki te tino kaiwhakatangi, ma nga tama a Koraha. He Makiri. E te Atua, kua rongo o matou taringa, kua korerotia ki a matou e o matou matua, nga mahi i mahia e koe i o ratou ra, i nga ra o mua.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Nau nga tauiwi i pana ki tou ringa, nau ratou i whakato: nau nga iwi i whiu, a whakamararatia ana ratou.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Ehara hoki i te mea, na ta ratou hoari i whiwhi ai ratou ki te whenua, ehara to ratou takakau i te mea i ora ai ratou: engari na tou matau, na tou takakau hoki, na te marama ano o tou mata, he pai hoki nou ki a ratou.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 E te Atua, ko koe toku Kingi: whakahaua he whakaora mo Hakapa.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Mau ka turaki ai matou i o matou hoariri; ma tou ingoa ka takahia ai e matou te hunga e whakatika ana ki a matou.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 E kore hoki ahau e whakawhirinaki ki taku kopere: e kore ano taku hoari e whakaora i ahau.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Nau hoki matou i ora ai i o matou hoariri: nau ano i whakama ai te hunga i kino ki a matou.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 Ko te Atua ta matou e whakamanamana ai i te roa o te ra: ka whakamoemiti ano matou ki tou ingoa ake ake. (Hera)

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Otira kua panga nei matou e koe, kua meinga kia whakama: kahore hoki koe kia haere tahi me a matou taua.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Kua meinga matou kia hoki whakamuri mai i te hoariri; kei te pahua ano i etahi ma ratou te hunga e kino ana ki a matou.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Kua hoatu matou e koe, ano he hipi e kainga ana: kua marara ki roto ki nga tauiwi.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 E hokona ana e koe tau iwi, a hore he utu: kahore hoki koe e whiwhi rawa i te utu mo ratou.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 E meinga ana matou e koe hei tawainga ma o matou hoa kainga; hei whakahaweatanga, hei whakakatanga mai ma te hunga i tetahi taha, i tetahi taha o matou.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 E meinga ana matou e koe hei whakatauki ma nga tauiwi; hei rurutanga matenga ma nga iwi.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Kei mua tonu i ahau toku whakama; kua taupokina ahau e te pawera o toku mata;

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 I te reo o te kaitawai, o te kaikohukohu; i te hoariri, i te kairapu utu.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Kua pa katoa tenei ki a matou; heoi kahore matou i wareware ki a koe, kihai ano i teka ki tau kawenata.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Kahore to matou ngakau i tahuri whakamuri; kihai ano o matou hikoinga i peka ke i tau ara;

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 I maru ai matou i a koe i te wahi o nga tarakona; a taupoki rawa ki te atarangi o te mate.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Mehemea kua wareware matou ki te ingoa o to matou Atua, kua totoro ranei o matou ringa ki te atua ke;

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 E kore ranei tenei e ata tirohia e te Atua? E matau ana hoki ia ki nga mea ngaro o te ngakau.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Mou nei hoki matou i patua ai i te ra roa nei: kiia iho matou he hipi e patua ana.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 E ara, he aha koe ka moe ai, e te Ariki? Whakatika, kaua matou e panga tonutia.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 He aha koe ka huna ai i tou mata? ka wareware ai ki to matou mamae, ki to matou tukinotanga?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Kua piko nei hoki to matou wairua ki raro ki te puehu; piri rawa to matou kopu ki te whenua.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 E ara, hei awhina i a matou; kia mahara ki tou aroha, a hokona matou.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.