Waiata 38
1 He himene na Rawiri, hei whakamahara. E Ihowa, kaua e whakatupehupehu mai ki ahau ina riri koe, kaua ano ahau e pakia ina arita koe.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Titi tonu hoki au pere ki ahau: kaha rawa te pehi a tou ringa i ahau.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Kahore he wahi ora o oku kikokiko, na tou riri hoki: kahore ano e ata takoto oku wheua, noku i hara nei.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Kua taupokina iho hoki toku matenga e oku kino: ano he pikaunga taimaha e pehi rawa ana i ahau.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 E piro ana oku whiunga, kua pirau i taku mahi poauau.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 E whakawiria ana ahau, piko rawa; e tangi haere ana i te roa o te ra.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Kei te tahuna hoki toku hope, kapi tonu: kahore hoki he wahi ora o oku kikokiko.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Kua kore oku kaha, maru rawa ahau: hamama ana taku aue i te mamae o toku ngakau.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 E te Ariki, kei tou aroaro oku hiahia katoa; kahore hoki e ngaro i a koe taku aue.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Kihakiha kau toku ngakau, kua hemo toku kaha: me te marama o oku kanohi, kua kore hoki ena oku.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Matara noa atu i toku mate te turanga mai o nga tangata i aroha mai ki ahau, o oku hoa hoki; i tawhiti ano oku whanaunga e tu ke mai ana.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 E whakatakoto mahanga ana moku te hunga e whai ana i ahau kia whakamatea; he nanakia ano nga kupu a te hunga e rapu ana i te he moku; he whakaaro tinihanga ano a ratou a pau noa te ra.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Ko ahau ia, i rite ki te turi, kihai i rongo, ki te tangata wahangu, kahore nei e hamamu tona mangai.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Na rite tonu ahau ki te tangata kahore nei e rongo, kahore nei he whakatupehupehu i tona mangai.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 E tumanako nei hoki ahau ki a koe, e Ihowa: ka whakahoki kupu mai ano koe, e te Ariki, e toku Atua.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 I mea hoki ahau, Kei koa mai ratou ki ahau: ka paheke toku waewae, ka whakahihi ratou ki ahau.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Ko ahau hoki, meake kopa, a kei inua tonu i ahau toku pouri.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Ka whaki hoki ahau i toku kino, ka pouri mo toku hara.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Ko oku hoariri ia hauhau tonu, kaha tonu; kua tokomaha ano te hunga e kino noa ana ki ahau.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 He hoariri ano ki ahau te hunga e utu ana i te pai ki te kino: moku e whai ana i te pai.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Kaua ahau e whakarerea, e Ihowa, e toku Atua; kei mamao atu koe i ahau.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Hohoro ki te awhina i ahau, e te Ariki, e toku whakaoranga.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
