Waiata 122

1 He waiata; he pikitanga. Na Rawiri. I koa ahau i ta ratou meatanga mai ki ahau; Tatou ka haere ki te whare o Ihowa.

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

2 E tu ana o matou waewae ki ou tatau, e Hiruharama:

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Ko te hanganga o Hiruharama, rite tonu ki to te pa kua tuhonohonoa ki a ia ano.

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Haereere ana ki reira nga iwi, nga iwi o Ihowa, ki to Iharaira whakaaturanga, ki te whakawhetai ki te ingoa o Ihowa.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Kua whakaturia hoki ki reira nga torona whakawa, nga torona o te whare o Rawiri.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Inoia he ata noho mo Hiruharama: ka whiwhi ki te pai te hunga e aroha ana ki a koe.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Kia mau te rongo ki ou taiepa, me te pai ki ou whare kingi.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 He mea mo oku teina, mo oku hoa, taku e mea nei, Kia mau te rongo ki roto ki a koe.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 He whakaaro ki te whare o Ihowa, o to tatou Atua, ka rapu ahau i te pai mou.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.