Waiata 109

1 Ki te tino kaiwhakatangi. He himene na Rawiri. E te Atua, e whakamoemiti nei ahau, kei wahangu koe:

För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

2 Kua puaki hoki te mangai o te tangata kino me te mangai o te tangata tinihanga, ki te he moku: he teka o ratou arero, e korero nei moku.

Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

3 I karapotia hoki ahau e ratou ki nga kupu mauahara, a i whawhai takekore ki ahau.

Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

4 Mo toku aroha he riri ta ratou whakautu: ko ahau ia, he inoi taku.

Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

5 E homai ana e ratou ki ahau he kino mo te pai, he mauahara mo toku aroha.

De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

6 Meinga he tangata kino hei rangatira mona; kia tu he hoariri ki tona ringa matau.

Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

7 Kia tau te he ki a ia, ina whakawakia: kia waiho ano tana inoi hei hara.

När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

8 Kia torutoru ona ra; kia riro tana mahi tirotiro i tetahi atu.

Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

9 Kia pania ana tamariki, kia pouarutia hoki tana wahine.

Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10 Kia kopikopiko noa ana tamariki, pinono ai: kia rapu kai hoki ma ratou i o ratou wahi mokemoke.

Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11 Kia haoa e te kaituku moni ana mea katoa; kia pahuatia hoki e nga tangata iwi ke ana mauiuitanga.

Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12 Kaua tetahi hei hoatu noa i te aroha ki a ia: kaua hoki tetahi hei atawhai i ana pani.

Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13 Kia hatepea putia ona uri: a i to muri whakatupuranga kia horoia rawatia atu o ratou ingoa.

Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14 Kia maharatia e Ihowa te kino o ona matua: kei murua hoki te hara o tona whaea.

Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15 Kia mau tonu ki te aroaro o Ihowa: kia hatepea atu ai e ia te maharatanga ki a ratou i runga i te whenua.

Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16 Mona kihai i mahara ki te mahi tohu: heoi tukino ana ia i te ware, i te rawakore, i te hunga ngakau maru, kia patua ai ratou.

Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17 Ae ra, i pai ia ki te kanga, a kua tae mai ki a ia: kihai ia i aro ki te manaaki, heoi kua mamao tera i a ia.

Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18 I kakahu ia i te kanga ki a ia, ano ko tona kakahu: na kua tae tera ki roto ki a ia ano he wai, me he hinu hoki ki roto ki ona wheua.

Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19 Waiho ki a ia hei kakahu hipoki mona, hei whitiki hoki e whitikiria tonutia ai ia.

Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20 Na hei utu tena ma Ihowa ki oku hoariri, ki te hunga hoki e korero kino nei ki toku wairua.

Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21 Kia puta tau mahi moku, e te Atua, e te Ariki, he whakaaro ki tou ingoa: na te mea he pai tau mahi tohu, whakaorangia ahau,

Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22 He ware hoki ahau, he rawakore, kua mamae hoki toku ngakau i roto i ahau.

Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23 Ka riro ahau me te atarangi e whakawairua kau ana: e peipeia ana ahau me he mawhitiwhiti.

Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24 Hurorirori kau oku turi i te nohopuku; a e kohia ana te ngako o oku kikokiko.

Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25 Kua waiho ahau hei tawainga ma ratou: ka kite ratou i ahau, ka ruru o ratou matenga.

Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26 Awhinatia ahau, e Ihowa, e toku Atua: kia rite ki tou aroha tau whakaora i ahau.

Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27 Kia matau ai ratou ko tou ringa itene: a nau tenei, e Ihowa, i mea.

och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28 Ma ratou e kanga, mau ia e manaaki: kia whakama ratou ina whakatika; ko tau pononga ia kia hari.

Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29 Kia whakakakahuria oku hoariri ki te whakama, a ko to ratou numinumi hei koroka hipoki mo ratou.

Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30 Ka tino whakawhetai toku mangai ki a Ihowa, ae ra, ka whakamoemiti ahau ki a ia i waenganui o te mano.

Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31 E tu hoki ia ki te ringa matau o te rawakore, hei whakaora i a ia i te hunga e whakahe ana i tona wairua.

Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.