Waiata 109
1 Ki te tino kaiwhakatangi. He himene na Rawiri. E te Atua, e whakamoemiti nei ahau, kei wahangu koe:
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Kua puaki hoki te mangai o te tangata kino me te mangai o te tangata tinihanga, ki te he moku: he teka o ratou arero, e korero nei moku.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 I karapotia hoki ahau e ratou ki nga kupu mauahara, a i whawhai takekore ki ahau.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Mo toku aroha he riri ta ratou whakautu: ko ahau ia, he inoi taku.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 E homai ana e ratou ki ahau he kino mo te pai, he mauahara mo toku aroha.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Meinga he tangata kino hei rangatira mona; kia tu he hoariri ki tona ringa matau.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Kia tau te he ki a ia, ina whakawakia: kia waiho ano tana inoi hei hara.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Kia torutoru ona ra; kia riro tana mahi tirotiro i tetahi atu.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Kia pania ana tamariki, kia pouarutia hoki tana wahine.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Kia kopikopiko noa ana tamariki, pinono ai: kia rapu kai hoki ma ratou i o ratou wahi mokemoke.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Kia haoa e te kaituku moni ana mea katoa; kia pahuatia hoki e nga tangata iwi ke ana mauiuitanga.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Kaua tetahi hei hoatu noa i te aroha ki a ia: kaua hoki tetahi hei atawhai i ana pani.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Kia hatepea putia ona uri: a i to muri whakatupuranga kia horoia rawatia atu o ratou ingoa.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Kia maharatia e Ihowa te kino o ona matua: kei murua hoki te hara o tona whaea.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Kia mau tonu ki te aroaro o Ihowa: kia hatepea atu ai e ia te maharatanga ki a ratou i runga i te whenua.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Mona kihai i mahara ki te mahi tohu: heoi tukino ana ia i te ware, i te rawakore, i te hunga ngakau maru, kia patua ai ratou.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Ae ra, i pai ia ki te kanga, a kua tae mai ki a ia: kihai ia i aro ki te manaaki, heoi kua mamao tera i a ia.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 I kakahu ia i te kanga ki a ia, ano ko tona kakahu: na kua tae tera ki roto ki a ia ano he wai, me he hinu hoki ki roto ki ona wheua.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Waiho ki a ia hei kakahu hipoki mona, hei whitiki hoki e whitikiria tonutia ai ia.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Na hei utu tena ma Ihowa ki oku hoariri, ki te hunga hoki e korero kino nei ki toku wairua.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 Kia puta tau mahi moku, e te Atua, e te Ariki, he whakaaro ki tou ingoa: na te mea he pai tau mahi tohu, whakaorangia ahau,
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 He ware hoki ahau, he rawakore, kua mamae hoki toku ngakau i roto i ahau.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 Ka riro ahau me te atarangi e whakawairua kau ana: e peipeia ana ahau me he mawhitiwhiti.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 Hurorirori kau oku turi i te nohopuku; a e kohia ana te ngako o oku kikokiko.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 Kua waiho ahau hei tawainga ma ratou: ka kite ratou i ahau, ka ruru o ratou matenga.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Awhinatia ahau, e Ihowa, e toku Atua: kia rite ki tou aroha tau whakaora i ahau.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Kia matau ai ratou ko tou ringa itene: a nau tenei, e Ihowa, i mea.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Ma ratou e kanga, mau ia e manaaki: kia whakama ratou ina whakatika; ko tau pononga ia kia hari.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Kia whakakakahuria oku hoariri ki te whakama, a ko to ratou numinumi hei koroka hipoki mo ratou.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Ka tino whakawhetai toku mangai ki a Ihowa, ae ra, ka whakamoemiti ahau ki a ia i waenganui o te mano.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 E tu hoki ia ki te ringa matau o te rawakore, hei whakaora i a ia i te hunga e whakahe ana i tona wairua.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
