Waiata 107
1 Whakawhetai ki a Ihowa, he pai hoki ia: he pumau tonu hoki tana mahi tohu.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Kia pena ano te korero a te hunga i hokona e Ihowa, i hokona nei e ia i roto i te ringa o te hoariri;
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 I kohikohia nei i nga whenua, i te rawhiti, i te uru, i te raki, i te tonga.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 I haereere ratou i te koraha i te wahi mokemoke, te kitea tetahi pa hei nohoanga.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 I matekai ratou, i matewai: hemo noa to ratou wairua i roto i a ratou.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Na ka tangi ratou ki a Ihowa i to ratou pouri: a whakaorangia ana ratou e ia i o ratou mate.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 A arahina ana e ia ra te ara tika; kia haere ai ki te pa hei nohoanga.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 E whakamakonatia ana hoki e ia te wairua hiahia: ko te wairua hiakai, whakakiia ana e ia ki te pai.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Ko te hunga i noho i te pouri, i te atarangi o te mate: he mea here ki te mamae, ki te rino;
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 Mo ratou i tutu ki nga kupu a te Atua, i whakahawea ki te whakaaro o te Runga Rawa;
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Koia i pehia iho ai e ia o ratou ngakau ki te mahi: hinga iho ratou, kahore hoki he kaiawhina.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Na ka tangi ratou ki a Ihowa i to ratou pouri; a ka whakaorangia ratou e ia i o ratou mate.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Whakaputaina mai ana ratou e ia i te pouri, i te atarangi o te mate; motumotuhia ana o ratou here.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Kua tukitukia hoki e ia nga tatau parahi: kua tapahia e ia nga tutaki rino, motu rawa.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Ko nga kuware, na a ratou mahi tutu, na o ratou kino, i pakia ai ratou.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 Ka wetiweti to ratou wairua ki nga kai katoa; a ka whakatata ratou ki nga kuwaha o te mate.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Na ka tangi ki a Ihowa i to ratou pouri, a ka whakaorangia ratou e ia i o ratou mate.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Tukua mai ana e ia tana kupu, a rongoatia ana ratou: a whakaputaina ana ratou i o ratou ngaromanga.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Kia tukua ano e ratou te whakahere, ara te whakamoemiti; kia whakapuaki i ana mahi i runga i te hari.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Ko te hunga e haere ana ki raro, ki te moana, i runga kaipuke, a e whai mahi ana i nga wai nunui,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 Ko ratou e kite i nga mahi a Ihowa, i ana mahi whakamiharo i te rire.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Puta kau tana kupu, kua maranga te tupuhi, mana e whakatutu ona ngaru.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Ka kake ratou ki runga ki te rangi, ka heke ano ki raro ki te rire: ngohe noa o ratou wairua i te pawera.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Ka tiu ratou, ka hurorirori ano he tangata e haurangi ana; a kahore he mahara i toe.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Heoi ka tangi ki a Ihowa i to ratou hemanawa: a whakaorangia ana ratou i o ratou mate.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Meinga ana e ia te tupuhi kia marino, ona ngaru kia mariri.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Na ka koa ratou, no te mea ka marie: a ka kawea ratou e ia ki te tauranga i hiahia ai ratou.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Kia whakanui hoki ratou i a ia i roto i te whakaminenga o te iwi; kia whakamoemiti ki a ia i roto i te nohoanga kaumatua.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Ko ia hei mea i nga awa hei koraha, i nga puputanga wai hei oneone maroke;
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 I te whenua whai hua, kia titohea, mo te hara o te hunga e noho ana i reira.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Ko ia hei mea i te koraha hei harotoroto wai, i te whenua maroke hei puputanga wai.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 A whakanohoia iho e ia te hunga matekai ki reira, hanga ai i tetahi pa hei nohoanga;
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Hei rui mara, hei whakato mara waina, e tupu ai, e maha ai nga hua.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Ko ia ano hei manaaki i a ratou, no ka nui rawa; kahore hoki e tukua kia torutoru haere a ratou kararehe.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Na kua iti haere ano ratou, kua piko i te tukino, i te he, i te pouri.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 E ringihia ana e ia te whakahawea ki runga ki nga rangatira: e meinga ana kia hehe i te ururua, i te wahi kahore nei he ara;
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Otira kei te whakateitei ia i te rawakore ki runga i te mamae, kei te mea i ona hapu kia rite ki te kahui hipi.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Ka kite nga tangata tika, a ka hari; ko nga he katoa hoki, kipia ake te mangai.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Ko te tangata whakaaro nui ka mahara ki enei mea, a ka mohio ratou ki te aroha o Ihowa.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
