Waiata 107
1 Whakawhetai ki a Ihowa, he pai hoki ia: he pumau tonu hoki tana mahi tohu.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Kia pena ano te korero a te hunga i hokona e Ihowa, i hokona nei e ia i roto i te ringa o te hoariri;
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 I kohikohia nei i nga whenua, i te rawhiti, i te uru, i te raki, i te tonga.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 I haereere ratou i te koraha i te wahi mokemoke, te kitea tetahi pa hei nohoanga.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 I matekai ratou, i matewai: hemo noa to ratou wairua i roto i a ratou.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Na ka tangi ratou ki a Ihowa i to ratou pouri: a whakaorangia ana ratou e ia i o ratou mate.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 A arahina ana e ia ra te ara tika; kia haere ai ki te pa hei nohoanga.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 E whakamakonatia ana hoki e ia te wairua hiahia: ko te wairua hiakai, whakakiia ana e ia ki te pai.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Ko te hunga i noho i te pouri, i te atarangi o te mate: he mea here ki te mamae, ki te rino;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Mo ratou i tutu ki nga kupu a te Atua, i whakahawea ki te whakaaro o te Runga Rawa;
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Koia i pehia iho ai e ia o ratou ngakau ki te mahi: hinga iho ratou, kahore hoki he kaiawhina.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Na ka tangi ratou ki a Ihowa i to ratou pouri; a ka whakaorangia ratou e ia i o ratou mate.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Whakaputaina mai ana ratou e ia i te pouri, i te atarangi o te mate; motumotuhia ana o ratou here.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Kua tukitukia hoki e ia nga tatau parahi: kua tapahia e ia nga tutaki rino, motu rawa.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Ko nga kuware, na a ratou mahi tutu, na o ratou kino, i pakia ai ratou.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Ka wetiweti to ratou wairua ki nga kai katoa; a ka whakatata ratou ki nga kuwaha o te mate.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Na ka tangi ki a Ihowa i to ratou pouri, a ka whakaorangia ratou e ia i o ratou mate.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Tukua mai ana e ia tana kupu, a rongoatia ana ratou: a whakaputaina ana ratou i o ratou ngaromanga.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Kia tukua ano e ratou te whakahere, ara te whakamoemiti; kia whakapuaki i ana mahi i runga i te hari.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Ko te hunga e haere ana ki raro, ki te moana, i runga kaipuke, a e whai mahi ana i nga wai nunui,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Ko ratou e kite i nga mahi a Ihowa, i ana mahi whakamiharo i te rire.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Puta kau tana kupu, kua maranga te tupuhi, mana e whakatutu ona ngaru.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Ka kake ratou ki runga ki te rangi, ka heke ano ki raro ki te rire: ngohe noa o ratou wairua i te pawera.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Ka tiu ratou, ka hurorirori ano he tangata e haurangi ana; a kahore he mahara i toe.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Heoi ka tangi ki a Ihowa i to ratou hemanawa: a whakaorangia ana ratou i o ratou mate.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Meinga ana e ia te tupuhi kia marino, ona ngaru kia mariri.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Na ka koa ratou, no te mea ka marie: a ka kawea ratou e ia ki te tauranga i hiahia ai ratou.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Aue! me i whakapaingia e te tangata a Ihowa mo tona atawhai, mo ana mahi whakamiharo ki nga tama a te tangata!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Kia whakanui hoki ratou i a ia i roto i te whakaminenga o te iwi; kia whakamoemiti ki a ia i roto i te nohoanga kaumatua.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Ko ia hei mea i nga awa hei koraha, i nga puputanga wai hei oneone maroke;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 I te whenua whai hua, kia titohea, mo te hara o te hunga e noho ana i reira.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Ko ia hei mea i te koraha hei harotoroto wai, i te whenua maroke hei puputanga wai.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 A whakanohoia iho e ia te hunga matekai ki reira, hanga ai i tetahi pa hei nohoanga;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 Hei rui mara, hei whakato mara waina, e tupu ai, e maha ai nga hua.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Ko ia ano hei manaaki i a ratou, no ka nui rawa; kahore hoki e tukua kia torutoru haere a ratou kararehe.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Na kua iti haere ano ratou, kua piko i te tukino, i te he, i te pouri.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 E ringihia ana e ia te whakahawea ki runga ki nga rangatira: e meinga ana kia hehe i te ururua, i te wahi kahore nei he ara;
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Otira kei te whakateitei ia i te rawakore ki runga i te mamae, kei te mea i ona hapu kia rite ki te kahui hipi.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Ka kite nga tangata tika, a ka hari; ko nga he katoa hoki, kipia ake te mangai.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Ko te tangata whakaaro nui ka mahara ki enei mea, a ka mohio ratou ki te aroha o Ihowa.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
