Waiata 106
1 Whakamoemititia a Ihowa. Whakawhetai ki a Ihowa; he pai hoki ia: he pumau tonu hoki tana mahi tohu.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Me wai e korero nga mahi nunui a Ihowa: e whakakite katoa nga whakamoemiti ki a ia?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Ka hari te hunga e mau ana ki te whakarite tika; me te kaimahi i te tika i nga wa katoa.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Maharatia mai ahau, e Ihowa, kia rite ki tau manako ki tau iwi: tirotirohia mai ahau i runga i tau whakaoranga.
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 Kia kite ai ahau i te pai o au i whiriwhiri ai: kia koa ai, koa tahi me tau iwi; kia whakamanamana tahi ai me tou kainga tupu.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Kua hara tahi matou me o matou matua, kua mahi matou i te kino, i te mea he.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Kihai o matou matua i mohio ki au mea whakamiharo i Ihipa, kihai hoki i mahara ki te tini o au arohatanga; engari ia i whakatoi ratou ki a koe i te moana, ae, i te Moana Whero.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Otira whakaorangia ana ratou e ia, he whakaaro ki tona ingoa, kia matauria ai tona kaha.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 I riria ano e ia te Moana Whero, a kua maroke: na arahina ana ratou e ia i nga rire, ano ko waenga koraha.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Na whakaorangia ake ratou e ia i te ringa o te tangata i kino ki a ratou; a hokona ana ratou i roto i te ringa o te hoariri.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 A taupokina ana e nga wai o ratou hoariri, hore rawa tetahi morehu.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Na whakapono ana ratou ki ana kupu: a waiata ana i te whakamoemiti ki a ia.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Hohoro tonu to ratou wareware ki ana mahi: kihai i taria e ratou tona whakaaro:
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Engari i whakaputa nui i o ratou hiahia i te tahora; whakamatautau ana ratou i te Atua i te koraha.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Na ka hoatu e ia ta ratou i inoi ai; otira i tukua atu e ia te hiroki ki to ratou wairua.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 I hae hoki ratou ki a Mohi i te puni, ki a Arona ano, ki te tangata tapu a Ihowa.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Ko te hamamatanga o te whenua, na horomia ana a Ratana; a taupokina iho te ropu o Apirama.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 A mura ana te ahi i to ratou ropu; wera ana i te mura te hunga kino.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 I hanga e ratou he kuao kau ki Horepa, a koropiko ana ki te whakapakoko i whakarewaina.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 Koia i whitia ai e ratou to ratou kororia mo te mea i rite ki te puru kai tarutaru.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 Wareware ake i a ratou te Atua, to ratou kaiwhakaora, i mahi nei i nga mea nunui ki Ihipa.
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 I nga mahi whakamiharo ki te whenua o Hama, i nga mea whakamataku ki te Moana Whero.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Na ka mea ia, kia whakangaromia ratou, me i kaua a Mohi, tana i whiriwhiri ai, te tu ki tona aroaro i te takiwa, hei papare ake i tona riri, kei huna ratou e ia.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Ae ra, i whakahawea ratou ki te whenua ahuareka; kihai ratou i whakapono ki tana kupu;
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 Heoi amuamu ana i roto i o ratou teneti, kihai i whakarongo ki te reo o Ihowa.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Na reira ka ara tona ringa ki a ratou, ki te turaki i a ratou i te koraha;
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 Ki te turaki i o ratou uri i roto i nga iwi: ki te whakamarara i a ratou ki nga whenua.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 I whakauru atu hoki ratou ki a Paarapeoro: a kai ana i nga patunga tapu ma nga mea mate.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 Koia i whakapataritari ai ratou i a ia ki a ratou hanga kia riri; a pakaru ana mai te mate uruta ki a ratou.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Na ko te whakatikanga ake o Pinehaha, ki te whakaputa whakawa: a mutu iho te mate.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 I kiia ai ia he tika i nga whakatupuranga katoa ake ake.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 I whakapataritari ano ratou i a ia ki nga wai o Meripa; na hemanawa ana a Mohi mo ratou:
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Na ratou hoki i whakatoi tona wairua, i he ai te kupu a ona ngutu.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 Kihai ratou i whakangaro i nga iwi i kiia nei e Ihowa ki a ratou;
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 Heoi uru ana ki roto ki nga tauiwi, a ako ana i a ratou mahi.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 I mahi hoki ratou ki a ratou whakapakoko, i mahangatia ai ratou.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Ae, i patua e ratou a ratou tama me a ratou tamahine ma nga atua maori;
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 I whakahekea hoki te toto harakore, nga toto o a ratou tama, o a ratou tamahine, i patua nei e ratou ma nga whakapakoko o Kanaana; a poke iho te whenua i te toto.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Na poke iho ratou i a ratou mahi: a puremu ana ki a ratou mahi.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Koia i mura ai te riri o Ihowa ki tana iwi; a whakarihariha ana ia ki tona kainga tupu.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 A tukua ana ratou e ia ki te ringa o nga tauiwi; waiho ana te hunga i kino ki a ratou hei rangatira mo ratou.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Na ka tukinotia ratou e o ratou hoariri: ka pehia ki raro i o ratou ringa.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 He maha ana whakaoranga i a ratou: ko ratou ia i whakatoi ki a ia i o ratou whakaaro, a whakaititia ana i ta ratou kino.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Ahakoa ra, i titiro ia ki to ratou matenga, i tona rongonga i ta ratou tangi:
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 I mahara hoki ia ki tana kawenata ki a ratou, a rite tonu ki te tini o ana mahi aroha te putanga ketanga o ona whakaaro:
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 I meinga hoki ratou e ia kia arohaina e te hunga katoa i whakaraua atu ai ratou.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Whakaorangia matou, e Ihowa, e to matou Atua, kohikohia matou i roto i nga tauiwi: kia whakawhetai ai ki tou ingoa tapu, kia whakamanamana ai ki tou whakamoemiti.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Kia whakapaingia a Ihowa, te Atua o Iharaira, i tua whakarere ano, a ake ake. A kia mea katoa te iwi, Amine. Whakamoemititia a Ihowa.
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
