Waiata 104

1 Whakapaingia a Ihowa, e toku wairua. E Ihowa, e toku Atua, he nui rawa koe; he honore, he kororia ou kakahu.

Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

2 E roropi nei i te marama ki a koe ano he kakahu, e hora nei i nga rangi ano he kakahu tauarai.

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

3 E whakanoho nei i nga kurupae o ona ruma ki nga wai: e mea nei i nga kapua hei hariata mona: e haere nei i runga i nga pakau o te hau.

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

4 E mea nei i nga hau hei karere mana, i te mura ahi hei kaimahi mana.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5 Nana nei i whakatu te whenua ki runga ki ona turanga, kei nekenekehia ake ake.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

6 Nau ano i hipoki ki te rire hei kakahu: tu ana nga wai i runga i nga maunga.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

7 Rere ana ratou i tau riri: tahuti tonu atu i te reo o tau whatitiri;

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

8 Puke ake ana ra nga maunga, heke iho ana ma nga whawharua ki te wahi i whakaritea e koe mo ratou.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

9 Kua whakatakotoria e koe he rohe kei koni mai ratou, kei hoki mai hei taupoki mo te whenua.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Nana i tono nga puna ki roto ki nga awaawa, e rere nei i waenga o nga puke.

Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 Hei wai mo nga kirehe katoa o te parae: na noa te matewai o nga kaihe mohoao.

De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Kei reira nga nohoanga o nga manu o te rangi, e korihi nei i roto i nga manga.

Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 He mea whakamakuku nana nga puke i ona ruma: ka makona te whenua i nga hua o au mahi.

Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Ko ia hei whakatupu i te tarutaru ma te kararehe, i te otaota hei mea ma te tangata; kia whakaputaina ake ai he taro i te whenua;

Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 He waina hei whakahari i te ngakau o te tangata, he hinu e piata ai tona mata, me te taro hei whakakaha i te ngakau o te tangata.

och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 Ki tonu i te wai nga rakau a Ihowa, nga hita o Repanona i whakatokia e ia.

HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 Hanga ake e nga manu he ohanga ki reira: te taaka, ko nga kauri tona whare.

fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 Hei piringa nga puke tiketike mo nga koati mohoao: nga kohatu mo nga rapeti.

Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 I hanga e ia te marama hei tohu taima: e matau ana te ra ki tona torengitanga.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Ko koe hei whakapouri, a kua po: na ngoki mai ana nga kirehe katoa o te ngahere.

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 Ko nga kuao raiona ngengere ana ratou, he mea kai, he rapu kai ma ratou i te Atua.

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Ko te putanga mai o te ra ka poto atu ratou, takoto ana i o ratou kuhunga.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Ko te tangata ka haere ki ana hanga, ki tana mahi, a ahiahi noa.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Ano te tini o au mahi, e Ihowa! he mohio rawa tau mahi i aua mea katoa; ki tonu te whenua i au taonga.

Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Kei ko ra ko te moana, tona nui tuauriuri: kei reira nga mea ngokingoki e kore e taea te tatau, nga kirehe hoki, ana nonohi, ana nunui.

Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Kei reira nga kaipuke e teretere ana: kei reira taua rewiatana i hanga e koe hei takaro ki reira.

Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 E tatari katoa ana enei ki a koe, kia hoatu e koe te kai ma ratou i te wa e tika ai.

Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Ko tau e hoatu ai ma ratou, kohikohia ana e ratou: te wherahanga o tou ringa, makona tonu ratou i te pai.

Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Ko te hunanga o tou mata, pororaru ana ratou: ka kapohia e koe to ratou manawa, ka marere ratou, a ka hoki ano ki to ratou puehu.

Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Ko tau tononga mai i tou wairua, kua hanga ratou; a whakahoutia ana e koe te mata o te whenua.

Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 Kia whai kororia a Ihowa ake ake, kia hari a Ihowa ki ana mahi:

HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 Tana tirohanga iho ki te whenua, ru ana: kua pa ki nga puke, na pongere ana.

han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Ka waiata ahau ki a Ihowa i ahau e ora ana: ka himene ki toku Atua i ahau ano i te ao nei.

Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Kia reka toku whakaaronga ki a ia, ka hari ahau ki a Ihowa.

Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Kia moti nga tangata hara i runga i te whenua, ko te hunga kino kia poto katoa atu. Whakapaingia a Ihowa, e toku wairua. Whakamoemititia a Ihowa.

Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!