Waiata 102

1 He inoi na te ngakau mamae, i a ia e pehia ana, a maringi a wai ana tana tangi ki te aroaro o Ihowa. Whakarongo ki taku inoi, e Ihowa, kia puta atu taku tangi ki a koe.

En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

2 Kaua e huna tou mata ki ahau i te ra e pouri ai ahau; whakatitahatia mai tou taringa ki ahau: hohoro te whakahoki kupu mai ki ahau i te ra e karanga ai ahau.

Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

3 Ka memeha hoki oku ra ano he paoa: ka kaia oku wheua ano he motumotu.

Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

4 Kua pakia toku ngakau, kua memenge, ano he tarutaru; i wareware ai ahau ki te kai i taku taro.

Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

5 Piri tonu oku iwi ki toku kiri i toku reo aue.

Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

6 He rite ahau ki te matuku i te koraha, ki te koukou i te wahi mokemoke.

Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

7 Mataara tonu ahau; toku rite kei te pihoihoi mokemoke i runga i te tuanui.

Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

8 E tawai ana oku hoariri ki ahau i te ra roa; ko te hunga e porangirangi ana mai ki ahau, ko ahau ta ratou oati.

Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

9 Kainga ana e ahau te pungarehu ano he taro: whakananua iho toku wai inu ki te roimata.

Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

10 I tou riri hoki, i tou weriweri; nau hoki ahau i hapai ake, a taia atu ano ahau e koe.

För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

11 He rite oku ra ki te atarangi e whakawairua kau ana: a kua memenge ahau ano he tarutaru.

Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

12 Ko koe ia, e Ihowa, ka mau tonu ake ake, ka maharatia ano koe e nga whakatupuranga katoa.

Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

13 Tera koe e whakatika, e aroha ki a Hiona; kua taka mai hoki te wa, ae ra, te tino wa, hei atawhainga i a ia.

Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

14 E manakohia ana hoki e au pononga ona kohatu, e awangawanga ana ki tona puehu.

Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

15 Penei ka wehingia te ingoa o Ihowa e nga tauiwi, tou kororia hoki e nga kingi katoa o te whenua.

Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

16 Na Ihowa hoki i hanga a Hiona, kua kitea ia i tona kororia.

Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

17 Kua tahuri ia ki te inoi a te rawakore: kihai i whakahawea ki ta ratou inoi.

Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

18 Ka tuhituhia tenei mo to muri whakatupuranga: a ka whakamoemiti ki a Ihowa te iwi meake hanga.

Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

19 Mona i titiro iho i te tiketike o tona wahi tapu: i titiro iho a Ihowa i te rangi ki te whenua;

Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

20 Ki te whakarongo ki te aue a te herehere, ki te wewete i te hunga kua motuhia mo te mate;

Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

21 Kia whakapuakina ai te ingo o Ihowa i Hiona, me te whakamoemiti ki a ia i Hiruharama;

På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

22 I te huihuinga o nga iwi, o nga kingitanga, ki te mahi ki a Ihowa.

När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

23 Whakangoikoretia iho e ia toku kaha i te ara: kua torutoru i a ia oku ra.

Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

24 I mea ahau, E toku Atua, kaua ahau e tangohia i waenganui o oku ra: kei nga whakatupuranga katoa ou tau.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

25 Nonamata te whenua i whakaturia ai e koe, a he mahi nga rangi na ou ringa.

Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

26 Ko era e hemo atu, ko koe ia e mau tonu: ae ra, ka tawhitotia katoatia me he weweru; ka whakaputaia ketia ratou e koe ano he kakahu, a ka whakaputaia ketia.

De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

27 Ko koe ia, ko koe tonu, kahore hoki he mutunga o ou tau.

Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

28 Ka whai nohoanga nga tama a au pononga, ka pumau o ratou uri ki tou aroaro.

Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.