Whakatauki 8

1 He teka ianei kei te karanga te whakaaro nui, e puaki ana ano te reo o te matauranga?

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 I runga i nga wahi tiketike tona turanga, i te ara i te tutakitanga o nga huarahi;

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 Hamama ana ia i te taha o nga kuwaha, i te ngutu o te pa, i te tomokanga atu i nga tatau:

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 Ki a koutou, e nga tangata, taku karanga; ki nga tama ano a te tangata toku reo.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 E nga kuware, kia matau koutou ki te ngarahu tupato; e nga wairangi, kia mohio te ngakau.

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Whakarongo mai, ka korerotia hoki e ahau nga mea pai rawa; ko ta oku ngutu e whakapuaki ai ko nga mea e rite ana.

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 He pono hoki te korero a toku mangai; he mea whakarihariha ano te kino ki oku ngutu.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 Kei runga i te tika nga kupu katoa a toku mangai; kahore he whakapeka, he whanoke ranei, i roto.

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 Ko enei katoa he marama ki te tangata e matau ana, he tika ki te hunga i kitea ai te mohio.

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Manakohia mai taku ako, kaua te hiriwa; ko te matauranga, nui atu i te koura pai rawa.

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 Pai atu hoki te whakaaro nui i nga rupi; e kore hoki nga mea katoa e minaminatia nei e tau hei whakarite mona.

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Kua meinga e ahau, e te whakaaro nui, ko te ngarahu pai hei nohoanga moku, e kitea ana e ahau te mohio me te ata whakaaro.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 Ko te wehi ki a Ihowa koia tena ko te kino ki te he: e kino ana ahau ki te whakapehapeha, ki te whakakake, ki te ara he, ki te mangai whanoke.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 Ko te whakaaro tika, ko te whakaaro nui, naku; ko ahau te matauranga, kei ahau te kaha.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Naku nga kingi i kingi ai, naku nga rangatira i whakatakoto ai i te tika.

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 Naku i whai rangatiratanga ai nga rangatira, nga tangata nunui, ara nga kaiwhakawa katoa o te whenua.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 E arohaina ana e ahau te hunga e aroha ana ki ahau; ko te hunga hoki e ata rapu ana i ahau, e kite ratou i ahau.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 He taonga, he kororia kei ahau; ae ra, he rawa mau tonu, he tika.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Pai atu oku hua i te koura, ae ra, i te koura parakore; ko nga mea e puta ana i ahau, pai atu i te hiriwa kowhiri.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Kei nga ara o te tika ahau e haere ana, kei waenganui i nga huarahi o te whakawa:

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 Kia meinga ai e ahau te hunga e aroha ana ki ahau kia whiwhi ki te rawa, kia whakakiia ai e ahau a ratou takotoranga taonga.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 I a Ihowa ahau, no te timatanga ra ano o ona ara, no mua atu i ana mahi o nehera.

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 Nonamata riro ahau i whakaritea ai, no te timatanga, no mua atu i te whenua.

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 I te mea kahore ano nga rire, kua whanau ahau; i te mea kiano he puna whai wai.

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 No mua atu i te whakaunga o nga maunga, no mua i nga pukepuke toku whanautanga:

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 I te mea kahore ano i hanga noatia e ia te whenua, me nga parae, me te timatanga o te puehu o te ao.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 I tana whakaturanga i nga rangi, i reira ano ahau: i tana whakaritenga i te awhi mo te mata o te rire;

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 I tana whakapumautanga i nga rangi i runga; i te tototanga o nga puna o te rire;

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 I tana rohenga mai i te moana, kei takahia tana kupu e nga wai; i tana waitohutanga i nga turanga o te whenua;

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 I reira ahau i tona taha, he tohunga ki nga mahi: he ahuarekatanga ahau nona i ia ra, i ia ra, e koa ana i nga wa katoa i tona aroaro;

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 E koa ana ki tana ao; a ko taku i ahuareka ai ko nga tama a te tangata.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 No reira, e aku tamariki, whakarongo mai ki ahau: ka hari hoki te hunga e pupuri ana i oku ara.

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Whakarongo mai ki te ako, kia whai whakaaro ai koutou; kaua hoki e paopaongia.

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 Ka hari te tangata e whakarongo ana ki ahau, e tatari ana i oku tatau i tenei ra, i tenei ra, e whanga ana i nga pou o oku kuwaha.

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 Ko te tangata hoki e kite ana i ahau, e kite ana i te ora, ka whiwhi ano ia ki ta Ihowa manako mai.

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 Ko te tangata ia e hara ana ki ahau, he mahi nanakia tana ki tona wairua ake; ko te hunga katoa e kino ana ki ahau, e aroha ana ki te mate.

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.