Whakatauki 7
1 E taku tama, puritia aku kupu, huna aku whakahau ki roto ki a koe.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Puritia aku whakahau, a ka ora; taku ture, ano ko te whatupango o tou kanohi.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Herea ki ou maihao; tuhituhia, ko tou ngakau ano hei papa.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Ki atu ki te whakaaro nui, He tuahine koe noku; kiia hoki te matauranga ko tou whanaunga wahine:
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 Kia ai enei hei tiaki i a koe kei he i te wahine ke, i te wahine ke, he korero whakapati nei ana.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 I titiro atu hoki ahau i te matapihi o toku whare i roto i toku whakakahokaho;
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 A i matakitaki ahau i roto i nga kuware, i kite i roto i nga taitama, i tetahi tamaiti kahore rawa he whakaaro,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 E haere ana i te ara i te wahi tata e piko atu ai ki a ia, a haere ana ia i te ara ki tona whare.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 I te kakarauritanga, i te ahiahi o te ra, i te titiwhatanga o te po, i te pouri kerekere.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Na, kua tutaki tetahi wahine ki a ia, he kakahu puremu tona, he ngakau hianga.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 He mangai koroki tona, he tohetohe; ko ona waewae, kahore e tau ki tona whare:
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Inaianei kei nga ara ia, inamata kei nga waharoa, e tauwhanga ana i nga kokinga katoa.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Koia i hopukia ai ia e ia, kei te kihi i a ia, a ka mea atu ki a ia, me te whakatoi ano i tona mata,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 He patunga mo te pai kei ahau; no tenei ra nei ahau i whakamana ai i aku kupu taurangi;
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Koia ahau i haere mai ai ki te whakatau i a koe, ki te ata rapu i tou mata, a ka kitea nei koe e ahau.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Ko toku moenga kua horahia e ahau, whakapaipai rawa ki te kaitaka, ki nga kakahu purepure no te rinena o Ihipa.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Kua ruia e ahau toku moenga ki nga mea whakakakara, ki te maira, ki te aroe, ki te hinamona.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Haere mai, kia whaowhina taua ki te aroha, a ao noa; kia ora o taua ngakau i te aroha.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Kahore hoki taku tane i te whare: kua riro ia, he haere tawhiti:
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 I maua atu e ia he putea moni i tona ringa; ka hoki mai ano ia i te kowhititanga o te marama.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 He maha no ana korero whakawai, riro ana ia i a ia ki tana; na te whakapati a ona ngutu ka kumea atu ia e ia.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Haere tonu ia i muri i a ia, ano he kau e haere ana kia patua, he kuware ranei e haere ana ki nga rakau here waewae e whiua ai te he;
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 A tu noa te tao ki tona ate puta rawa; rite tonu ia ki te manu e hohoro ana ki te mahanga, te mohio he matenga tera mona.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 No reira, e aku tamariki, whakarongo ki ahau, maharatia nga kupu a toku mangai.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Kei peau ke tou ngakau ki ona ara, kei kotiti ke ki ona huarahi.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 He tokomaha hoki nga tangata i tu, i hinga i a ia, ae ra, he ope nui rawa tana i patu ai.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
