Whakatauki 6
1 E taku tama, ki te mea ko tau hei whakakapi mo ta tou hoa, ki te mea kua papaki tou ringa mo te tangata ke,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Kua oti koe te mahanga e nga kupu a tou mangai, kua mau koe i nga kupu a tou mangai.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Meinga tenei inaianei, e taku tama, kia ora ai koe, he mea hoki kua taka koe ki roto ki te ringa o tou hoa; haere whakaiti i a koe, a ka tohe ki tou hoa.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Kei tukua iho te moe ki ou kanohi; kei tunewha ou kamo.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Whakaora i a koe ano he anaterope i roto i te ringa o te kaiwhai, ano he manu i roto i te ringa o te kaihopu.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Haere ki te popokorua, e te tangata mangere, matakitakina iho ona ara, kia nui ai ou whakaaro:
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Kahore nei ona kaitohutohu, ona kaitirotiro, ona rangatira,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 Heoi e mahi kai ana mana i te raumati, e kohikohi ana i te kai mana i te kotinga witi.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Kia pehea ake te roa o tau takoto, e te tangata mangere? A hea koe maranga ai i tau moe?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 Kia iti ake nei te wahi e parangia ai, kia iti ake nei te moe, kia iti ake te kotuinga o nga ringa i a koe e takoto na:
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 Na ka rite ki te kaipahua te putanga mai o te muhore ki a koe, tou rawakore, ano he tangata he patu nei tana.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 Ko te tangata kahore ona painga, ko te tangata hara, e haereere ana me te mangai tu ke;
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 E whakakini ana ona kanohi, e korero ana ona waewae, e tuhi ana ona maihao;
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 Kei roto te whanoke i tona ngakau, e whakatakoto ana ia i te kino i nga wa katoa; e rui ana ia i te ngangare.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Mo reira ka huaki tata te aitua ki a ia; e kore e aha ka whatiia ia, te taea te rongoa.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 E ono nga mea e kino ana ki a Ihowa; ae ra, e whitu nga mea e whakariharihangia ana e ia:
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 Ko te kanohi whakakake, ko te arero teka, ko nga ringa whakaheke i te toto harakore;
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 He ngakau e whakatakoto ana i nga whakaaro kikino, he waewae e hohoro ana te rere ki te hianga;
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 He kaiwhakaatu teka e korero teka ana, ko te tangata hoki e rui ana i te ngangare ki waenganui i nga tuakana, i nga teina.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 E taku tama, puritia te whakahau a tou papa, kaua hoki e whakarerea te ture a tou whaea:
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Kia mau tonu te takai ki tou ngakau, heia ki tou kaki.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 Ko tou kaiarahi ano tera ina haere koe; mana koe e tiaki ina takoto koe; ka korero mai ano ki a koe; ina ara koe.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 He rama hoki te whakahau; a he marama te ture; ko nga riringa hoki, e whakaako ana, he ara ki te ora;
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 Hei tiaki i a koe kei he i te wahine kino, i te whakapati a te arero o te wahine ke.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Kei hiahia koe ki tona ataahua i roto i tou ngakau; kei mau ano koe i ona kamo.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 Ko te tukunga iho o te tangata he wahi taro, he mea mo te wahine kairau; ko ta te wahine purema e whai ana ko te wairua utu nui.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 E taea ranei e te tangata te tango i te ahi ki roto ki tona uma, a e kore ona kakahu e wera?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 E taea ranei e tetahi te haere i runga i nga waro ratarata, a e kore ona waewae e hunua?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 Ka pera ano te tangata e haere ana ki te wahine a tona hoa; e kore e kore ka whiua te tangata e pa ana ki a ia.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 E kore e whakahaweatia e te tangata te tahae, ki te tahaetia e ia he mea e makona ai tona wairua i a hiakai ia.
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 Otiia ki te kitea ia, kia takiwhitu ana e whakautu ai; me homai e ia nga rawa katoa o tona whare.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 Ko te tangata e puremu ana ki te wahine, kahore ona mohio: ko te tangata e pera ana, kei te whakangaro ia i tona wairua.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 He kaiakiko, he whakama te wahi mona; e kore ano tona ingoa kino e horoia atu.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 He riri nui hoki na te tangata te hae; e kore ano e tohungia e ia i te ra rapu utu.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 E kore ia e manako ki tetahi utu; e kore hoki e tatu tona ngakau, ahakoa he nui au hakari e tapae ai.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
