Tauanga 30

1 Na ka korero a Mohi ki nga ariki o nga iwi o nga tama a Iharaira, ka mea, Ko te mea tenei i whakahaua e Ihowa.

Och Mose talade med de Förstar i slägterna af Israels barn, och sade: Detta är det som Herren budit hafver:

2 Ki te puaki i tetahi te kupu taurangi ki a Ihowa, ki te oati ranei i te oati e mau ai tona wairua te here; kei whakataka e ia tana kupu, kia rite tana e mea ai ki nga mea katoa i puta mai i tona mangai.

Om någor gör Herranom ett löfte, eller svär honom en ed, så att han förpligtar sina själ; han skall icke göra sin ord omyndig, utan göra allt det af hans mun utgånget är.

3 A, mehemea he ki taurangi ta te wahine ki a Ihowa, a ka mau tana here ki a ia, i a ia ano i te whare o tona papa i tona tamarikitanga;

Om en qvinna gör Herranom ett löfte, och förpligtar sig, medan hon är i sins faders huse och i sin pigodom;

4 A ka rongo tona papa ki tana ki taurangi, ki tana here hoki i herea ai tona wairua, a ka whakarongo kau tona papa ki a ia; na, ka mau ana ki taurangi katoa, ka mau ano hoki nga here katoa i herea ai e ia tona wairua.

Och hennes löfte om förpligtelse, som hon gör öfver sina själ, kommer för hennes fader, och han tiger dertill; så gäller allt hennes löfte, och all hennes bepligtelse, som hon sig med öfver sina själ förpligtat hafver.

5 Tena ia, ki te whakakahoretia e tona papa i te ra i rongo ai ia; e kore tetahi o ana ki taurangi, o ana here hoki e herea ai e ia tona wairua e u: a ka whakarerea noatia e Ihowa ki a ia, no te mea kua whakakahoretia tana e tona papa.

Men om hennes fader säger der nej till, på den dagen han det hörer; så gäller intet löfte eller bepligtelse, der hon sig med öfver sina själ förpligtat hafver; och Herren skall vara henne nådelig, efter fadren hafver det nekat henne.

6 A ki te mea he tahu tana, a ka puaki tana ki taurangi, ka puta hohoro mai ranei i ona ngutu te mea e herea ai e ia tona wairua;

Hafver hon man, och hafver ett löfte uppå sig, eller af hennes mun utgår en bepligtelse öfver hennes själ;

7 A ka rongo tana tahu, a ka whakarongo puku ki a ia i te ra i rongo ai; na, ka u ana ki taurangi, ka mau ano hoki nga here i herea ai e ia tona wairua.

Och mannen hörer det, och tiger den dagen stilla; så gäller hennes löfte och bepligtelse, med hvilko hon sig öfver sina själ förpligtat hafver.

8 Tena ia, ki te whakakahoretia tana e tana tahu i te ra i rongo ai ia; na ka taka tana ki taurangi i puaki i a ia, me te mea i puta hohoro mai i ona ngutu, i herea ai e ia tona wairua: a ka whakarerea noatia e Ihowa ki a ia.

Men om hennes man säger der nej till, på den dagen han det hörer; så är hennes löfte löst, som hon hafver på sig, och den bepligtelsen, som af hennes mun öfver hennes själ utgången är; och Herren skall vara henne nådelig.

9 Ko te ki taurangi ia a te pouaru, a te wahine ranei i whakarerea, ara ko nga mea katoa i herea ai e ia tona wairua, ka u ki a ia.

Enes enkos löfte, och enes, som bortdrifven är, allt det hon förpligtar sig öfver sina själ, det gäller öfver henne.

10 Ki te mea ia no te whare mai ano o tana tahu tana ki taurangi, tana herenga ranei i te here, ara i te oati, ki tona wairua,

Om någons mans tjenstehjon lofvar, eller sig med en ed förpligtar öfver sina själ;

11 A i rongo ano tana tahu, i whakarongo puku hoki ki a ia, a kihai i whakakahore i tana: na ka mau ana ki taurangi katoa, ka mau ano hoki nga here katoa i herea ai e ia tona wairua.

Och husbonden hörer det, och tiger dertill, och säger der intet nej till; så gäller allt det löftet, och allt det han sig förpligtat hafver öfver sina själ.

12 Tena ia, mehemea i whakataka rawatia aua mea e tana tahu i te ra i rongo ai ia; e kore e u tetahi mea i puta mai i ona ngutu mo ana ki taurangi, mo te mea e herea ai tona wairua: kua whakataka e tana tahu; a ka whakarerea noatia e Ihowa ki a ia.

Om husbonden gör det löst, den dagen, då han det hörer; så gäller det intet, hvad utaf hans mun gånget är, och han lofvat, eller sig förpligtat hafver öfver sina själ; förty husbonden hafver gjort det löst; och Herren skall vara honom nådelig.

13 Ko nga ki taurangi katoa, ko nga oati here katoa hei pehi i te wairua, ma tana tahu e whakau, ma tana tahu hoki e whakataka.

Och allt löfte, och eder, som bepligta till att späka kroppen, må husbonden vidmagthålla, eller omintetgöra alltså.

14 Ki te whakarongo puku tonu ia tana tahu i tena ra, i tena ra; na e whakau ana ia i ana ki taurangi katoa, ara i ana here katoa i mau ai ia: kua whakaungia e ia, no te mea i whakarongo puku ia ki a ia i te ra i rongona ai.

Om han tiger dertill ifrå den ena dagen till den andra; så gifver han allo hans löfte och förpligtelse magt, som han hafver på sig; derföre, att han hafver tegat, på den dagen, då han hörde det.

15 Ki te whakataka rawatia ia e ia aua mea i muri iho i tona rongonga; na mana e waha te kino o te wahine.

Om han efteråt ryggar det, sedan han det hört hafver, så skall han bära missgerningena.

16 Ko nga tikanga enei i whakahaua e Ihowa ki a Mohi ma te tangata raua ko tana wahine, ma te papa raua ko tana tamahine i te mea he taitamahine ia, i te whare o tona papa.

Desse äro de stadgar, som Herren hafver budit Mose emellan man och hustru, emellan fader och dotter, medan hon en piga är i sins faders huse.