Hopa 8

1 Na ka whakautu a Pirirara Huhi, ka mea,

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 Kia pehea ake te roa o tau korero i enei mea? Kia pehea ake te roa o nga kupu a tou mangai e rite ai ki te hau kaha?

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 E whakaparori ke ranei te Atua i te whakawa? E whakaparori ke ranei te Kaha Rawa i te tika?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Ki te mea i hara au tamariki ki a ia, a kua maka atu ratou e ia hei utu mo to ratou he;

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 Ki te rapu wawe koe i to Atua, a ka inoi ki te Kaha Rawa;

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 Ki te mea he ma koe, he tika, ina, ka ara ake ia ki a koe aianei, ka manaakitia ano e ia te nohoanga o tou tika.

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 Ahakoa i iti tou timatanga, e nui noa atu tou whakamutunga.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 Tena ra, ui atu ki to mua whakatupuranga; anga atu hoki ki te mea kua rapua e o ratou matua.

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 Nonanahi nei hoki tatou, kahore hoki e mohio; he atarangi nei hoki o tatou ra i runga i te whenua;

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 E kore ranei ratou e whakaako i a koe, e korero ki a koe, e puaki mai ranei he kupu i o ratou ngakau?

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 E tupu ranei te wiwi i te mea kahore he repo? E nui ranei te raupo ki te kahore he wai?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 I te mea he kaiota tonu, a kihai i tapahia, kua maroke i mua ake i nga otaota katoa.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Ka pera ano nga ara o te hunga katoa e wareware ana ki te Atua, a ka riro ki te kore ta te tangata whakaponokore i tumanako ai.

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 Ka motuhia atu tana i whakamanawa atu ai, ko te whare hoki o te pungawerewere hei tumanakohanga mona.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 Ka okioki atu ia ki tona whare; heoi e kore e tu: u tonu tana pupuri atu, otiia e kore e mau.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 E matomato ana i te mea kahore nei te ra, a e wana ana ona peka i tana kari.

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 Kapi tonu te puranga i ona pakiaka, e kitea ana e ia te wahi kamaka.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 Ki te whakamotitia iho ia i tona wahi, ka whakakahore taua wahi ki a ia, ka mea, Kahore ahau i kite i a koe.

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 Nana, ko te hari tenei o tona ara, a ka tupu ake etahi atu i roto i te puehu.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 Nana, e kore te Atua e whakakahore ki te tangata tika, e kore ano e puritia e ia te ringa o nga tangata kino.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 Tera ano tou mangaika whakakiia e ia ki te kata, ou ngutu ki te hamama.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 He whakama te kakahu mo te hunga e kino ana ki a koe, a ka kahore noa iho te tapenakara o te hunga kino.

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.