Hopa 5

1 Tena ra, karanga; ka whakao ranei tetahi ki a koe? a ka anga atu koe ki a wai o te hunga tapu?

Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

2 E patua ana hoki te kuware e te aritarita, e whakamatea ana te whakaarokore e te hae.

Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

3 I kite ahau i te kuware e hou ana ona pakiaka; kitea rawatia ake kua kanga e ahau tona nohoanga.

Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

4 Kei tawhiti atu ana tama i te ora, mongamonga noa ratou i te kuwaha, kahore hoki he kaiwhakaora.

Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

5 Ko ana hua ka kainga e te tangata matekai, ka riro i a ia ahakoa i roto i te tataramoa, a ka hamama te mahanga ki o ratou rawa.

Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

6 Na e kore te he e puta ake i te puehu, e kore ano te raruraru e tupu ake i te oneone;

Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

7 I whanau te tangata ki te raruraru, tona rite kei nga korakora e rere nei whakarunga.

nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

8 Ko ahau ia ka rapu i ta te Atua; me tuku atu taku korero ki te Atua,

Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

9 E mahi nei i nga mea nunui e kore nei e taea te rapu atu, i nga mea whakamiharo e kore nei e taea te tatau;

åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

10 E homai nei i te ua ki te mata o te whenua, e unga nei i te wai ki te mata o nga parae;

åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

11 E whakanoho nei i te hunga iti ki te wahi tiketike, a whakanekehia ake ana te hunga pouri ki te ora.

när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

12 E haukoti nei i nga whakaaro o te hunga tinihanga, te taea e o ratou ringa ta ratou i mea ai.

Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

13 Mau ake i a ia te hunga whakaaro i to ratou tinihanga: pororaru iho nga whakaaro o te hunga kotiti ke.

han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

14 I te awatea nei, tutaki ana ratou ki te pouri; whawha ana ratou i te poutumarotanga, ano ko te po.

mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

15 Otiia e whakaorangia ana e ia te rawakore i te hoari, i to ratou mangai, i te ringa ano o te tangata kaha.

Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

16 Ka ai ano he tumanakohanga atu mo te ware; kokopi tonu ia te mangai o te kino.

Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

17 Nana, ka hari te tangata e akona ana e te Atua: na kaua e whakahawea ki te papaki a te Kaha Rawa.

Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

18 He whakamamae hoki tana, he takai ano; e patu ana ia, a ko ona ringa ano hei whakaora.

Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

19 E ono nga matenga e whakaora ai ia i a koe; ahakoa e whitu, e kore te he e pa ki a koe.

Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

20 I te matekai ka hokona koe e ia kei mate; i te tatauranga ano, kei pangia e te hoari.

I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

21 Ka huna koe i te whiu a te arero, e kore ano koe e wehi i te whakangaromanga ina tae mai.

När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

22 E kata ano koe ki te whakangaromanga raua ko te hemokai; e kore hoki koe e wehi i nga kirehe o te whenua.

Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

23 No te mea ka takoto tau kawenata ki nga kohatu o te parae; ka mau ano ta koutou rongo ko nga kirehe o te parae.

ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

24 Ka mohio ano koe e tu ana tou teneti i te aionuku, ka haereere ano koe ki tou nohoanga, te ai he hara.

Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

25 Ka mohio ano koe he nui ou uri, he pera ano tou whanau me te tarutaru o te whenua.

Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

26 Ka ata rite ou tau ina tae koe ki te urupa, ka pera ano me te puranga witi e hikitia ake ana i tona wa e rite ai.

I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

27 Nana, tenei, he mea rapu na matou ko te mea tika hoki ia; whakarangona mai, ka mohio iho hei pai mou.

Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.