Hopa 41

1 E taea ranei a Rewiatana te kukume mai e koe ki te matau? te pehi ranei i tona arero ki te aho?

Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2 E whakanohoia ranei e koe he aho ki tona ihu? E pokaia ranei e koe tona kauae ki te matau?

Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3 E maha ranei ana inoi ki a koe? E korero ngawari ranei ia ki a koe?

Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4 E whakarite kawenata ranei ia ki a koe? e riro ai ia i a koe hei pononga oti tonu mai?

Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5 Ka rite ranei ia ki te manu hei mea takaro mau? E herea ranei ia e koe hei mea ma au kotiro?

Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6 E waiho ranei ia hei taonga hokohoko ma nga ropu tangata hi ika? E wehewehea atu ranei ma nga kaihokohoko?

Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7 E kapi ranei tona kiri i o tao? tona pane i nga wero ika?

Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8 Kia pa tou ringa ki a ia; maharatia te whawhai, a kei pena a mua.

Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9 Nana, he hori kau te manako ki a ia: e kore ranei tetahi e hinga noa ki te kite kau atu i a ia?

Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10 Kahore he tangata e maia rawa hei whakaoho i a ia: na ko wai e tu ki toku aroaro?

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11 Ko wai te tangata nana te mea kua takoto wawe ki ahau, e whakautu ai ahau ki a ia? Ahakoa he aha te mea i raro i nga rangi, puta noa, naku katoa.

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12 E kore e huna e ahau te korero mo ona wahi, mo tona kaha, mo te ataahua hoki o tona hanganga.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13 Ma wai e tihore a waho o tona kakahu? Ko wai e tae ki tana paraire rererua?

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14 Ma wai e whakatuwhera nga tatau o tona mata? He wehi kei ona niho a taka noa.

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15 Ko tana e whakamanamana ai ko ona unahi pakari; tutaki rawa pera i te hiri piri tonu.

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16 Na, i te tata tonu o tetahi ki tetahi, e kore te hau e puta i waenga.

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17 Piri tonu ratou ki a ratou ano; mau tonu, e kore ano e taea te wehe.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18 Ka tihe ia, ka kowha mai te marama; a ko te rite i ona kanohi kei nga kamo o te ata.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19 E puta ana mai i tona mangai he rama mura, mokowhiti ana nga koraahi.

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20 Puta ana te paowa i ona pongaponga, me te mea no te kohua e koropupu ana, no te otaota e kaia ana.

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21 Ngiha ana nga waro i tona ha, rere atu ana te mura i tona mangai.

Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22 Kei tona kaki te kaha e noho ana, e tuapa ana te pawera i tona aroaro.

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23 Ko ona kikokiko tawerewere piri tonu: maro tonu ki runga ki a ia; e kore e taea te whakakorikori.

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24 Pakari tonu tona ngakau ano he kamaka; ae ra, maro tonu ano ko to raro kohatu huri.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25 Ka whakarewa ia i a ia ki runga, ka wehi nga tangata nunui: na te pororaru ka porangi noa iho ratou.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26 Ki te whai tetahi i a ia ki te hoari, e kore e taea; ahakoa e te tao, e te pere, e te koikoi ranei.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27 Ki tona whakaaro he kakau witi te rino, he rakau popopopo te parahi.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28 E kore ia e tahuti i te pere: ki a ia ka meinga noatia nga kohatu o te kotaha hei papapa.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29 Kiia ake e ia nga patu hei papapa: e kataina ana e ia te huhu o te tao.

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30 Ko raro ona e rite ana ki te kohatu koikoi: e wharikitia ana e ia a runga o te paru ano he patunga witi.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31 E meinga ana e ia te rire kia koropupu ano he kohua, me te moana kia rite ki te hinu.

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32 E hangaia ana e ia he huarahi kia marama i muri i a ia; tera e maharatia he hina te moana.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33 I te whenua nei kahore he mea hei rite mona, he mea i hanga nei kahore ona wehi.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34 E titiro ana ia ki nga mea tiketike katoa: he kingi ia mo nga tama katoa a te whakapehapeha.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.