Hopa 41

1 E taea ranei a Rewiatana te kukume mai e koe ki te matau? te pehi ranei i tona arero ki te aho?

Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?

2 E whakanohoia ranei e koe he aho ki tona ihu? E pokaia ranei e koe tona kauae ki te matau?

Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?

3 E maha ranei ana inoi ki a koe? E korero ngawari ranei ia ki a koe?

Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?

4 E whakarite kawenata ranei ia ki a koe? e riro ai ia i a koe hei pononga oti tonu mai?

Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?

5 Ka rite ranei ia ki te manu hei mea takaro mau? E herea ranei ia e koe hei mea ma au kotiro?

Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?

6 E waiho ranei ia hei taonga hokohoko ma nga ropu tangata hi ika? E wehewehea atu ranei ma nga kaihokohoko?

Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?

7 E kapi ranei tona kiri i o tao? tona pane i nga wero ika?

Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?

8 Kia pa tou ringa ki a ia; maharatia te whawhai, a kei pena a mua.

När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.

9 Nana, he hori kau te manako ki a ia: e kore ranei tetahi e hinga noa ki te kite kau atu i a ia?

Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.

10 Kahore he tangata e maia rawa hei whakaoho i a ia: na ko wai e tu ki toku aroaro?

Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?

11 Ko wai te tangata nana te mea kua takoto wawe ki ahau, e whakautu ai ahau ki a ia? Ahakoa he aha te mea i raro i nga rangi, puta noa, naku katoa.

Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.

12 E kore e huna e ahau te korero mo ona wahi, mo tona kaha, mo te ataahua hoki o tona hanganga.

Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.

13 Ma wai e tihore a waho o tona kakahu? Ko wai e tae ki tana paraire rererua?

Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?

14 Ma wai e whakatuwhera nga tatau o tona mata? He wehi kei ona niho a taka noa.

Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.

15 Ko tana e whakamanamana ai ko ona unahi pakari; tutaki rawa pera i te hiri piri tonu.

Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.

16 Na, i te tata tonu o tetahi ki tetahi, e kore te hau e puta i waenga.

Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;

17 Piri tonu ratou ki a ratou ano; mau tonu, e kore ano e taea te wehe.

Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.

18 Ka tihe ia, ka kowha mai te marama; a ko te rite i ona kanohi kei nga kamo o te ata.

Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.

19 E puta ana mai i tona mangai he rama mura, mokowhiti ana nga koraahi.

Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.

20 Puta ana te paowa i ona pongaponga, me te mea no te kohua e koropupu ana, no te otaota e kaia ana.

Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.

21 Ngiha ana nga waro i tona ha, rere atu ana te mura i tona mangai.

Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.

22 Kei tona kaki te kaha e noho ana, e tuapa ana te pawera i tona aroaro.

Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.

23 Ko ona kikokiko tawerewere piri tonu: maro tonu ki runga ki a ia; e kore e taea te whakakorikori.

Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.

24 Pakari tonu tona ngakau ano he kamaka; ae ra, maro tonu ano ko to raro kohatu huri.

Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.

25 Ka whakarewa ia i a ia ki runga, ka wehi nga tangata nunui: na te pororaru ka porangi noa iho ratou.

När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.

26 Ki te whai tetahi i a ia ki te hoari, e kore e taea; ahakoa e te tao, e te pere, e te koikoi ranei.

Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.

27 Ki tona whakaaro he kakau witi te rino, he rakau popopopo te parahi.

Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.

28 E kore ia e tahuti i te pere: ki a ia ka meinga noatia nga kohatu o te kotaha hei papapa.

Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.

29 Kiia ake e ia nga patu hei papapa: e kataina ana e ia te huhu o te tao.

Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.

30 Ko raro ona e rite ana ki te kohatu koikoi: e wharikitia ana e ia a runga o te paru ano he patunga witi.

Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.

31 E meinga ana e ia te rire kia koropupu ano he kohua, me te moana kia rite ki te hinu.

Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.

32 E hangaia ana e ia he huarahi kia marama i muri i a ia; tera e maharatia he hina te moana.

Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.

33 I te whenua nei kahore he mea hei rite mona, he mea i hanga nei kahore ona wehi.

På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.

34 E titiro ana ia ki nga mea tiketike katoa: he kingi ia mo nga tama katoa a te whakapehapeha.

Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.