Hopa 39
1 E mohiotia ana ranei e koe te wa e whanau ai nga koati mohoao o te kamaka? E kitea putia ana ranei e koe te wa e whakamamae ai nga hata?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 E taua ano ranei e koe nga marama e rite ana i a ratou? E mohio ana ranei koe ki te wa e whanau ai ratou?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Tuohu ana ratou, kua puta mai a ratou kuao, akiritia mai ana e ratou o ratou mea whakapouri.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 E pai ana te ahua o a ratou kuao, e tupu ana i te parae; ka haere atu ratou, a kahore e hoki mai ano.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Na wai i tuku te kaihe mohoao kia haere noa atu; nga here o te kaihe mohoao, na wai i wewete?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 Ko te whare i whakaritea nei e ahau mona, ko te koraha: ko ona nohoanga ko te wahi titiohea.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Whakahaweatia iho e ia te ngangau o te pa; e kore ia e rongo ki te reo o te kaiakiaki.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 Ko tona wahi kai kei te tuahiwi o nga maunga, e rapua ana e ia nga mea matomato katoa.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 E pai ranei te unikanga kia mahi ki a koe? Kei tau takotoranga kai ranei he moenga mona?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 E herea ranei e koe te unikanga ki tona taura i te awa parautanga? E rakarakatia ranei e ia nga raorao me tana whai ano i a koe?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 E whakawhirinaki atu ranei koe ki a ia, no te mea e nui ana tona kaha? E whakarerea atu ranei e koe tau mahi mana?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 E whakapono atu ranei koe mana au hua e whakahoki mai; mana e kohikohi mai ki tau patunga witi?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 E whakamanamana ana te parirau o te otereti; otira he atawhai ano ranei ta ona hou, ta ona raukura?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 E whakarerea ana e ia ona hua ki te whenua, whakamahanatia iho e ia ki te puehu,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 Wareware ake ia tera pea e pepe i te waewae, e takahia ranei e te kirehe o te parae.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 He mea pakeke ia ki ana pi me te mea ehara i a ia: ahakoa ka maumauria tana mahi, kahore ona manawapa;
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 No te mea i whakakahoretia e te Atua he ngakau mahara mona, kihai hoki i homai he whakaaro ki a ia.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 I te wa e maranga ai ia ki runga, whakahaweatia iho e ia te hoiho raua ko tona kaieke.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Nau ranei i hoatu tona kaha ki tae hoiho? Nau ranei tona kaki i whakakakahu ki te huruhuru?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Nau ranei ia i mea kia pekepeke, kia pera me te mawhitiwhiti? He hanga whakawehi te kororia o tona whewhengu.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 E hukari ana ia ia te raorao, me te koa ano ki tona kaha: tika tonu ia ki te hunga mau patu.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Whakahawea ana ia ki te wehi, kahore ona mataku; e kore ano ia e nunumi mai i te hoari.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Papa ana te papa pere ki tona taha, te tao e rarapa ana, me te timata.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 E horomia ana e ia te whenua, me te ngangau me te riri; kahore ia i te whakapono ko te reo tera o te tetere.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Ka tangi ana te tetere ka mea ia, Ha, ha! I tawhiti ano ka hongia e ia te pakanga, te whatitiri o nga rangatira, me te hamama.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 He mohio nou i rere ai te kahu, i roha ai i ona parirau, i anga ai whaka te tonga?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Nau te kupu i kake ai te ekara? i hanga ai e ia tana ohanga ki te wahi tiketike?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Noho ana ia i runga i te kamaka, kei reira tona kainga, kei te kamaka keokeo, kei te pa kaha.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 A rapua ana e ia he kai i reira; e kite atu ana ona kanohi i tawhiti.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Horomititia ake ana hoki nga toto e ana pi; a ko te wahi i nga tupapaku, kei reira ano ia.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
