< Hopa 39 >
1 E mohiotia ana ranei e koe te wa e whanau ai nga koati mohoao o te kamaka? E kitea putia ana ranei e koe te wa e whakamamae ai nga hata?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 E taua ano ranei e koe nga marama e rite ana i a ratou? E mohio ana ranei koe ki te wa e whanau ai ratou?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Tuohu ana ratou, kua puta mai a ratou kuao, akiritia mai ana e ratou o ratou mea whakapouri.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 E pai ana te ahua o a ratou kuao, e tupu ana i te parae; ka haere atu ratou, a kahore e hoki mai ano.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Na wai i tuku te kaihe mohoao kia haere noa atu; nga here o te kaihe mohoao, na wai i wewete?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Ko te whare i whakaritea nei e ahau mona, ko te koraha: ko ona nohoanga ko te wahi titiohea.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Whakahaweatia iho e ia te ngangau o te pa; e kore ia e rongo ki te reo o te kaiakiaki.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 Ko tona wahi kai kei te tuahiwi o nga maunga, e rapua ana e ia nga mea matomato katoa.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 E pai ranei te unikanga kia mahi ki a koe? Kei tau takotoranga kai ranei he moenga mona?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 E herea ranei e koe te unikanga ki tona taura i te awa parautanga? E rakarakatia ranei e ia nga raorao me tana whai ano i a koe?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 E whakawhirinaki atu ranei koe ki a ia, no te mea e nui ana tona kaha? E whakarerea atu ranei e koe tau mahi mana?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 E whakapono atu ranei koe mana au hua e whakahoki mai; mana e kohikohi mai ki tau patunga witi?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 E whakamanamana ana te parirau o te otereti; otira he atawhai ano ranei ta ona hou, ta ona raukura?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 E whakarerea ana e ia ona hua ki te whenua, whakamahanatia iho e ia ki te puehu,
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 Wareware ake ia tera pea e pepe i te waewae, e takahia ranei e te kirehe o te parae.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 He mea pakeke ia ki ana pi me te mea ehara i a ia: ahakoa ka maumauria tana mahi, kahore ona manawapa;
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 No te mea i whakakahoretia e te Atua he ngakau mahara mona, kihai hoki i homai he whakaaro ki a ia.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 I te wa e maranga ai ia ki runga, whakahaweatia iho e ia te hoiho raua ko tona kaieke.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Nau ranei i hoatu tona kaha ki tae hoiho? Nau ranei tona kaki i whakakakahu ki te huruhuru?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Nau ranei ia i mea kia pekepeke, kia pera me te mawhitiwhiti? He hanga whakawehi te kororia o tona whewhengu.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 E hukari ana ia ia te raorao, me te koa ano ki tona kaha: tika tonu ia ki te hunga mau patu.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Whakahawea ana ia ki te wehi, kahore ona mataku; e kore ano ia e nunumi mai i te hoari.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Papa ana te papa pere ki tona taha, te tao e rarapa ana, me te timata.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 E horomia ana e ia te whenua, me te ngangau me te riri; kahore ia i te whakapono ko te reo tera o te tetere.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Ka tangi ana te tetere ka mea ia, Ha, ha! I tawhiti ano ka hongia e ia te pakanga, te whatitiri o nga rangatira, me te hamama.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 He mohio nou i rere ai te kahu, i roha ai i ona parirau, i anga ai whaka te tonga?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Nau te kupu i kake ai te ekara? i hanga ai e ia tana ohanga ki te wahi tiketike?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Noho ana ia i runga i te kamaka, kei reira tona kainga, kei te kamaka keokeo, kei te pa kaha.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 A rapua ana e ia he kai i reira; e kite atu ana ona kanohi i tawhiti.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Horomititia ake ana hoki nga toto e ana pi; a ko te wahi i nga tupapaku, kei reira ano ia.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.