< Hopa 38 >
1 Katahi a Ihowa ka whakahoki kupu ki a Hopa i roto i te tukauati, a ka mea,
Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
2 Ko wai tenei e whakapouri nei i nga whakaaro ki nga kupu kahore ona matauranga?
Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
3 Tena ra, whitikiria tou hope, whakatane; ka ui hoki ahau ki a koe, a mau e whakaatu mai ki ahau.
Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
4 I hea koia koe i ahau e whakatakoto ana i te turanga o te whenua? Whakaaturia mai, ki te mea e mohio ana koe ki te whakaaro.
Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
5 Na wai i whakarite ona ruri? ki te mea e mohio ana koe: na wai hoki i whakamaro te aho ki runga?
Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
6 I whakaukia ona turanga ki runga ki te aha? Na wai hoki i whakatakoto tona kohatu kokonga;
Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
7 I te mea i waiata ngatahi nga whetu o te ata, a i hamama nga tama katoa a te Atua i te koa?
Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
8 Na wai hoki i tutaki te moana ki te tatau, i a ia e puta mai ana, me te mea e whanau mai ana i roto i te kopu?
Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
9 I ahau ra i mea ai i te kapua hei kakahu mona, i te pouri kerekere hei takai mona.
Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
10 A whakapuakina ana e ahau taku tikanga mona, mea rawa ki nga tutaki, ki nga tatau,
Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
11 Me taku ki atu ano, Ka taea mai e koe a konei, kati; hei konei ou ngaru whakakake mau ai?
Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
12 Ko koe koia, i ou ra nei, te kaiwhakahau i te ata; nau ranei te puaotanga i mohio ai ki tona wahi;
Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
13 Kia rurukutia e ia nga pito o te whenua, a ruperupea ake nga tangata kikino i roto?
Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
14 Kua whiti ke, kua pera ano me te paru i te hiri: tu ake ana nga mea katoa ano he kakahu:
Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
15 A e kaiponuhia ana to ratou marama ki te hunga kino, whati iho te ringa whakakake.
Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
16 Kua tae atu ranei koe ki nga matapuna o te moana? Kua whakatakina haeretia ranei e koe te rire?
Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
17 Kua whakapuaretia ranei ki a koe nga kuwaha o te mata? Kua kite ranei koe i nga kuwaha o te atarangi o te mate?
Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
18 Kua oti ranei te whakaaro e koe te whanuitanga o te whenua? Korero mai, ki te mea e mohiotia katoatia ana e koe.
Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
19 Kei hea te ara ki te nohoanga o te marama? Te pouri hoki, kei hea tona wahi?
Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
20 Kia kawea atu ai e koe ki tona rohe, a mohio iho koe ki nga huarahi ki tona whare?
Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
21 I mohio pea koe no te mea i whanau koe i taua wa, a he maha ou ra!
Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
22 Kua tomo ranei koe ki nga takotoranga o te hukarere, kua kite ranei koe i nga takotoranga o te whatu,
Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
23 I aku i rongoa ai mo te wa o te he, mo te ra o te tatauranga, o te pakanga?
Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
24 Tena koa, te ara i marara atu ai te marama, i pakaru atu ai te marangai ki runga ki te whenua?
Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
25 Na wai i wehe he awa mo te waipuke, he ara mo te uira o te whatitiri;
Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
26 Kia ua ai ki te whenua, ki te wahi kahore nei he tangata; ki te koraha, kahore nei o reira tangata;
Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
27 Hei whakamakona i te tuhea, i te ururua; hei mea kia pariri te tupu o te otaota hou?
Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
28 He matua tane ano ranei to te ua? I whanau ranei i a wai nga pata o te tomairangi?
Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
29 I puta mai i roto i to wai kopu te huka tio? Ko te huka o te rangi, he whanau tena na wai?
Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
30 Me te mea he kohatu e huna ana i te wai; a whakatotoka ana te mata o te rire.
Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
31 E taea ranei e koe te here te huihui o Matariki, e wewete ranei nga here o Tautoru?
Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
32 E taea ranei e koe te arahi mai te Mataroto i tona wa, te taki mai ranei a Aketura ratou ko tana ropu?
Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
33 E mohio ana ranei koe ki nga tikanga o te rangi? Mau ranei e whai mana ai ki runga ki te whenua?
Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
34 E ara ranei i a koe tou reo ki nga kapua, kia nui ai nga wai hei taupoki i a koe?
Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
35 E taea ranei e koe nga uira te unga atu, e haere ai ratou, me ta ratou ki ano ki a koe, Tenei matou?
Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
36 Na wai i whakanoho nga whakaaro nunui ki nga wahi o roto? Na wai i homai nga mahara ki te ngakau?
Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
37 Ko wai te mea whakaaro nui hei tatau i nga kapua? Ko wai hei tahoro i nga ipu o te rangi?
Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
38 Ina ka papatupu te puehu ano he mea whakarewa, a ka piri nga pokuru ki a ratou ano?
När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
39 Mau ranei e hopu he kai ma te raiona? Mau e nui ai he oranga mo nga kuao raiona,
Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
40 Ina tapapa iho ratou i o ratou nohoanga, ina noho i te piringa whanga ai?
Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
41 Na wai i rite ai tana kai ma te raweni, ina tangi ana pi ki te Atua, ina kopikopiko ratou i te kore kai?
Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?