Hopa 36

1 I korero ano a Erihu, i mea,

Elihu talade ytterligare, och sade:

2 Tukua ahau, kia iti nei, a ka whakaatu ahau ki a koe; he kupu ano hoki aku mo ta te Atua.

Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

3 Ka tikina atu e ahau toku mohio i tawhiti, ka whakatikaia e ahau ta toku Kaihanga.

Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

4 E kore rawa hoki aku kupu e teka: tenei kei a koe te tangata kua tino nui tona matauranga.

Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

5 Nana, he pakari te Atua, e kore ano ia e whakahawea: pakari tonu te kaha o tona matauranga.

Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

6 E kore te tangata kino e whakaorangia e ia; mana te hunga mate e whiwhi ai ki nga mea e tika ana ma ratou.

Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

7 E kore e mutu tana titiro ki te tangata tika; engari ka whakanohoia ngatahitia ratou e ia me nga kingi ki runga ki te torona ake ake, a ka whakanekehia ake hoki ratou.

Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

8 Ki te mea kua herea ratou ki te mekameka, mau pu i te rahiri, ara i nga mate,

Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

9 Na ka whakakitea e ia ki a ratou ta ratou mahi, me o ratou he, i mea ai ratou i nga mea whakapehapeha.

Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

10 Ka whakapuaretia ano e ia o ratou taringa ki te ako, a ka ki kia hoki i te kino.

Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

11 Ki te rongo ratou, a ka mahi ki a ia, ka pau o ratou ra i runga i te pai, o ratou tau i runga i nga ahuareka.

Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

12 Otira ki te kore ratou e rongo, ka ngaro ratou i te hoari, hemo iho ratou, kahore hoki he matauranga.

Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

13 Ko te hunga whakaponokore o ratou ngakau, puranga rawa i a ratou te riri; kahore a ratou karanga awhina ina herea ratou e ia.

De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

14 Ka mate ratou i te taitamarikitanga, a ka ngaro to ratou ora i roto i te hunga poke.

Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

15 Ko tana he whakaora i te rawakore ina mate, e whakapuaretia ana e ia o ratou taringa ina tukinotia.

Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

16 Ae ra, me koe ano, tera koe e riro i a ia i roto i te kuititanga ki te wahi whanui; a ki tonu i te ngako te mea e whakatakotoria ki runga ki tau tepu.

Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

17 Otiia ki tonu koe i te tikanga a te tangata kino; a mau pu koe i nga tikanga, i te whakarite whakawa.

Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

18 Na i te mea he riri tenei, kia tupato kei riro koe i te nui o au rawa; aua hoki koe e whakapeautia e te nui o te utu.

Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

19 E ranea ranei ou rawa, e kore ai koe e taka he? nga uaua katoa ranei o tou kaha?

Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

20 Kaua e hiahiatia te po, te wa e riro ai nga tangata i runga i to ratou whai.

Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

21 Kia tupato, kaua e tahuri ki te kino; ki tau hoki he pai ake tenei i nga mate.

Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

22 Nana, ko te Atua, ko tona kaha hei whakanui, ko wai te kaiwhakaako hei rite mona?

Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

23 Ko wai te kaitohutohu i te ara mona? Ko wai hei mea, Kua he tau mahi?

Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

24 Kia mahara kia whakanuia e koe tana mahi, e waiatatia nei e te tangata.

Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

25 Kua tirohia nei e nga tangata katoa e matakitakina mai nei e te tangata i tawhiti.

Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

26 Nana, he nui te Atua, e kore ano e mohiotia e tatou; e kore ano hoki te maha o ona tau e taea te rapu atu.

Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

27 Ko ia nei hei ngongo ake i nga pata wai, ka tauia i tona kohu hei awha:

Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

28 Ka ringihia iho nei e nga kapua, a ka maturuturu nui ki runga ki te tangata.

Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

29 Ae ra, e mohiotia ana ranei e tetahi nga horahanga o nga kapua, te ngangau o tona tapenakara?

Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

30 Nana, e horahia ana e ia tona marama a tawhio noa i a ia; e hipokina ana hoki e ia te takere o te moana.

Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

31 Ko ana mea hoki ena hei whakawa mo nga iwi, nui tonu te kai e homai ana e ia.

Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

32 E hipokina ana e ia ona ringa ki te uira, a whakahaua iho e ia te wahi e pa atu ai.

Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

33 Hei kaiwhakaatu i a ia tona haruru, e waitohu ana hoki ki nga kararehe i te tupuhi meake puta mai.

Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.