Hopa 35

1 I korero ano a Erihu, i mea,

Och Elihu svarade, och sade:

2 Ki tou whakaaro he tika tenei mau, e mea ana ranei koe, Nui atu toku tika i to te Atua?

Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

3 I mea ai koe, He aha te rawa ki a koe? a, He aha te painga ki ahau, hira ake i te painga me i hara ahau?

Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

4 Maku e whakahoki he kupu ki a koe, ki a koutou ko ou hoa.

Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

5 Kia matatau atu tau titiro ki nga rangi; matakitakina atu hoki nga kapua e tiketike ake na i a koe.

Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

6 Mehemea kua hara koe, ka ahatia ia e tau mahi? A ki te whakanuia au mahi tutu, e aha ana ranei koe ki a ia?

Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

7 Ki te mea he tika tou, ko te aha e hoatu ana e koe ki a ia? Ko te aha ranei a tou ringa e riro ana i a ia?

Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

8 Ka mamae pea tetahi tangata pena i a koe na i tou kino; ka whai painga pea ki tetahi tama a te tangata tou tika.

Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

9 He maha no nga tukinotanga i tangi ai ratou; na te ringaringa o te hunga nui i aue ai ratou kia awhinatia.

De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

10 Kahore ia tetahi e mea ana, Kei hea toku Kaihanga, te Atua, e homai nei i nga waiata i te po?

De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

11 E nui atu nei tana whakaako ki a tatou i tana ki nga kararehe o te whenua, nana hoki i nui ai o tatou mahara i o nga manu o te rangi?

Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

12 Karanga ana ratou i reira, heoi kahore he kupu e whakahokia mai, he mea na te whakapehapeha o te hunga kino.

Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

13 He pono e kore te tekateka noa e whakarangona mai e te Atua, e kore ano hoki e tirohia mai e te Kaha Rawa.

Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

14 Ka iti rawa iho ki te mea koe, kahore koe e kite i a ia, kei tona aroaro te whakarite whakawa; na ka tatari koe ki a ia!

Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

15 Na, kihai nei ia i tae mai i runga i tona riri, kihai ano hoki i aro nui mai ki te whakamanamana;

Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

16 Koia i puaki ai te mangai o Hopa, he mea horihori kau nei; kahore he matauranga o nga kupu e whakamahatia nei e ia.

Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.