Hopa 28
1 He rua hoki to te hiriwa e puta mai ai, he wahi ano to te koura e whakarewaina ai.
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 He mea tango mai te rino no roto i te whenua; no te kamaka te parahi, he mea whakarewa.
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 E whakatakotoria ana e te tangata he mutunga mai mo te pouri, e rapua ana e ia ki te tino tutukitanga atu nga kohatu o te pouri, o te atarangi o te mate.
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 E pakaruhia mai ana e ia he rua i ko ake o nga nohoanga tangata; kua wareware ratou i te waewae e haere ana; he tawhiti i te tangata to ratou tarenga, e piu atu ana, e piu ana mai.
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 Ko te whenua, e puta mai ana he taro i roto i a ia: a e hurihia ake ana a raro iho ano he ahi.
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 Hei wahi mo nga hapira ona kohatu, he puehu koura ano tona.
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 He ara tena kahore i mohiotia e te manu, kiano i kitea e te kanohi o te whatura.
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 Kahore nga kirehe whakahi kia takahi i taua ara kahore hoki a reira kia haerea e te raiona tutu.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 E pa atu ana tona ringa ki te kiripaka; hurihia ake e ia nga take o nga maunga.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 E tapahia ana e ia he awa i roto i nga kamaka, a e kite ana tona kanohi i nga mea utu nui katoa.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 E herea ana e ia nga awa kei maturuturu; e whakaputa mai ana hoki i nga mea ngaro ki te marama.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 E kitea ia ki hea te whakaaro nui? kei hea hoki te wahi o te mohio?
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 E kore te tangata e mohio ki tona utu, e kore ano taua hanga e kitea ki te whenua o te ora.
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 E ki ake ana te rire, Kahore i ahau; e ki mai ana hoki te moana, Kahore i ahau.
Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 E kore e hokona ki te koura, e kore ano hoki e taea te pauna te hiriwa hei utu mona.
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 E kore e taea te whakarite ki te koura o Opira, ki te onika utu nui, ki te hapira.
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 E kore e rite te koura, te kohatu piata ki a ia: e kore e hokona ki nga oko koura parakore.
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 E kore e whakahuatia te kaoa, nga peara ranei; hira ake hoki te utu o te whakaaro nui i to te rupi.
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 E kore te topaha o Etiopia e rite ki a ia, e kore e tau te koura parakore hei utu.
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 Ka haere mai ra i hea te whakaaro nui? Kei hea te wahi o te matau?
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 He mea huna atu na hoki i nga kanohi o nga mea ora katoa, ngaro rawa i nga manu o te rangi.
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 E ki ake ana te whakangaromanga raua ko te mate, i hakiri o maua taringa ki tona rongo.
avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23 E mohio ana te Atua ki tona ara, kua kite ano ia i tona wahi.
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 E titiro ana hoki ia ki nga pito o te whenua, e kite ana ia i nga mea i raro i te rangi, a puta noa;
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 E mea ana i te whakataimaha mo te hau; ae, e mehua ana ia i nga wai ki te mehua.
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 I a ia e whakatakoto ana i te tikanga mo te ua, i te huarahi mo te uira o te whatitiri,
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 Ka kitea e ia i reira, a whakapuakina mai ana; i whakaukia e ia, a ata rapua ana e ia.
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 A ka mea ia ki te tangata, Na, ko te wehi ki te Ariki, ko te whakaaro nui tena; a ko te mawehe atu i te kino, koia te matauranga.
Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
