Hopa 26
1 Ano ra ko Hopa; i mea ia.
Därefter tog Job till orda och sade:
2 He hapai pehea tau i te kahakore? He whakaora pehea tau i te ringa ngoikore?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Ka tae tau whakatakoto whakaaro ma te whakaarokore! Te nui o tau whakaatu tikanga!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 I puaki ki a wai au kupu? No wai te wairua i puta mai ra i a koe?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 E wiri ana nga tupapaku i raro i te wai, me nga mea ano e noho ana i reira.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 E horahia atu ana e ia te raki ki runga ki te wahi takoto kau, whakairihia ana e ia te whenua ki runga ki te kahore noa iho.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 E takaia ana e ia nga wai ki roto ki ana kapua matotoru; a kahore te kapua e pakaru i raro i a ratou.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 E kaiponuhia ana e ia a mua o tona torona, horahia ana e ia tana kapua ki runga.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 He mea karapoti nana nga wai, rohe rawa, a tae noa ki te mutunga mai o te marama me te pouri.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Wiri ana nga pou o te rangi, miharo ana ki tana whakatupehupehu.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Ko tona kaha hei whakakorikori i te moana, maru ana te whakakake i tona matauranga.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Na tona wairua i whakapaipai nga rangi; na tona ringa i wero te nakahi tere.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Na, he pito enei no ona ara; ano te iti o te wahi ona e rangona ana! Ko te whatitiri ia o tona kaha, ko wai ka matau?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
