Hopa 23

1 Katahi ka whakautua e Hopa, i mea ia,

Job svarade, och sade:

2 I tenei ra nei ano e amuamu ana taku tangi: nui noa atu i taku aue te taimaha o te patunga i ahau.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 Aue, me i mohio ahau ki te wahi e kite ai ahau i a ia, kia tae rawa atu ai ahau ki tona nohoanga!

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 Ka ata whakatakotoria e ahau aku korero ki tona aroaro, ka whakakiia hoki toku mangai ki nga kupu tautohetohe.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Ka mohio ahau ki nga kupu e whakahokia mai e ia ki ahau, ka marama hoki tana e mea ai ki ahau.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 E whakaputaina mai ranei tona kaha nui ina tautohetohe ki ahau? Kahore; engari ka whai whakaaro ia ki ahau.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 Ko reira te tangata tika tautohetohe ai ki a ia: a ora tonu ake ahau i toku kaiwhakawa ake tonu atu.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Nana, haere ana ahau ki mua, a kahore ia i reira; ki muri, heoi kahore ahau e kite i a ia:

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 Ki maui, ina ka mahi ia, heoi kahore ahau e kite i a ia; e huna ana ia i a ia ano i te taha ki matau, te kite ahau i a ia.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Otiia e mohio ana ia ki te ara e anga atu ai ahau: kia oti ahau te titiro iho e ia, ano he koura ahau i toku putanga mai.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Mau pu ona takahanga i toku waewae; u pu ahau ki tona ara, kihai hoki i peka ke.

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 Kihai hoki i mahue i ahau te whakahau a ona ngutu; ko nga kupu a tona mangai rongoa rawa ki ahau, nui atu i te kai i rite maku.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 Ko ia, kotahi tonu tona whakaaro, a ma wai ia e whakatahuri ke? Ko ta tona ngakau hoki i hiahia ai e meatia ana e ia.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 E whakaotia ana hoki e ia nga mea i whakaritea moku: he maha ano hoki ana mahi pera.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Koia ahau i ohorere ai i tona aroaro: ka whakaaroaro ahau, ka wehi i a ia.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 Ngohe noa hoki toku ngakau i te Atua, ohorere ana ahau i te Kaha Rawa.

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 Kihai nei hoki ahau i whakangaromia i mua o te pouri, kihai hoki i hipokina e ia te pouri i toku aroaro.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.