Hopa 15

1 Na ka whakautua e Eripata Temani; i mea ia,

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 He horihori kau koia te matauranga e whakapuakina e te tangata whakaaro, kia whakakiia e ia tona kopu ki te hau marangai?

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 Me korero ranei ia ko nga kupu kore hua hei ako, ko nga whaikorero ranei kahore nei e whai tikanga?

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 Ae, kua whakakorea atu na e koe te wehi, kei te pupuri mai koe i te inoi i te aroaro o te Atua.

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 Na kei te whakaakona tou mangai e tou kino, a kei te whiriwhiria e koe ko te arero o te hunga tinihanga.

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 Ehara i ahau, na tou mangai ano i hopu tou kino; ko ou ngutu ano hei whakaatu i tou he.

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 Ko koe ianei te tangata tuatahi kua whanau? He mea hanga ranei koe no mua atu i nga pukepuke?

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 Kua rongo ranei koe i to te Atua whakaaro puku? Kei te kaiponu ranei koe i te whakaaro ki a koe anake?

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 Ko te aha te mohiotia ana e koe, a kahore e mohiotia e matou? Ko tehea whakaaro ano hoki ou kahore nei i a matou?

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 Kei a matou nga upoko hina ratou tahi ko nga tino koroheke, kaumatua rawa ake i tou papa.

Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 He iti rawa ranei mou nga whakamarie a te Atua, te kupu ngawari e hoatu ana ki a koe?

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 He aha koe i kahakina atu ai e tou ngakau? He aha hoki ou kanohi i kimokimo ai,

Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 I tahuri ai tou wairua ki te whakahe i te Atua? i puaki ai ena kupu i tou mangai?

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 He aha te tangata, e ma ai ia? te whanau ranei a te wahine, e tika ai?

Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Nana, kahore ia e whakawhirinaki ki ana mea tapu; kahore hoki nga rangi e ma ki tana titiro.

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 Katahi ia te he rawa ko te mea whakarihariha, ko te mea poke, ko te tangata e inu nei i te kino ano he wai.

huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 Maku e whakaatu ki a koe, whakarongo mai ki ahau; ko te mea kua kitea e ahau, maku e korero atu.

Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 He mea korero mai na nga mohio, he whakarerenga iho na o ratou matua: kihai hoki i huna e ratou:

vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 Ki a ratou nei anake te homaitanga o te whenua; kihai hoki te tangata ke i tika i waenganui i a ratou.

ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 E whakamamae ana te tangata kino i ona ra katoa, ara i te maha o nga tau e haupu nei mo te kaitukino.

Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 He reo whakawehi kei roto i ona taringa; i te wa whai rawa ka tae mai te kaipahua ki a ia:

Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Kahore ana whakaaetanga ake tera ia ka hoki ake i te pouri, e whanga ana ano hoki te hoari ki a ia.

Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 E kopikopiko noa ana ia ki te taro mana, e mea ana: Kei hea ra? E mohio ana ia kua tata ki tona ringa te ra o te pouri.

Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 Ko te ngakau mamae, me te tumatatenga, hei whakawehi i a ia; ka kaha ake raua i a ia, me te mea he kingi kua rite ana mea mo te whawhai.

Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 Kua totoro nei ona ringa ki te whawhai ki te Atua, kua whakatoatoa nei i a ia ki te whawhai ki te Kaha Rawa;

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 Kua rere ki a ia me te kaki maro, me nga puku matotoru o ana whakangungu rakau.

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 Kua kopakina hoki tona mata e tona ngako, a kua tupu te ngako o tona hope.

han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 Na i noho ia ki nga pa mahue, ki nga whare kahore i nohoia e te tangata, meake nei waiho hei puranga.

han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 E kore ia e whai taonga, e kore ano ona rawa e mau, e kore ano hoki to ratou hua e taupe ki te whenua.

Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 E kore ia e puta i te pouri, ona peka ka maroke i te mura, ka riro atu ano ia i te manawa o tona mangai.

Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 Kei whakawhirinaki ia ki te mea teka noa, kei tinihanga ki a ia ano: no te mea ko te teka noa hei utu ki a ia.

I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 E kore tona ra e taea, kua rite; e kore ano tona peka e whai rau.

I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 Ka ruiruia e ia ana karepe kaiota ano ko te waina, a ka maka tana puawai me te mea ko te oriwa.

Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Ka pakoko hoki te whakaminenga o te hunga atuakore, ka pau hoki i te ahi nga teneti o nga utu whakapati.

Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 He mahi nanakia te mea i hapu ki roto ki a ratou, whanau ake he teka noa; ko o ratou kopu ano hei hanga i te tinihanga.

Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.