Hopa 11

1 Ano ra ko Topara Naamati; i mea ia,

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Kaua ranei hei whakautua te tini o nga kupu? A e whakatikaia ranei te tangata ngutu hohoro?

När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 Ma au kupu whakapehapeha ranei e nohopuku ai nga tangata? A, ina tawai koe, kaua ranei he tangata e mea i a koe kia whakama?

Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 E mea ana hoki koe, He tino tika taku whakaako, a he ma ahau ki ou kanohi.

Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Aue, me i korero te Atua, me i puaki mai ona ngutu ki te whakahe i a koe!

Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 Me i whakaaturia mai e ia ki a koe nga mea ngaro o te matauranga, te huhua o nga ara o tana mahi! Na kia matau koe, he iti iho i ou he ta te Atua e tango nei i a koe.

Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 Ina whakatakina e koe, e kitea ranei e koe te Atua? E tino kitea rawatia ranei e koe te Kaha Rawa?

Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 Kei te rangi te tiketike; ka pehea koe? Hohonu iho i te reinga; ko te aha e mohiotia e koe? (Sheol h7585)

Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 Ko tona takoto, roa atu i te whenua, whanui atu i te moana.

Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 Ki te mea ka haukotia e ia, ka herehera ranei, ka whakawakia ranei, ma wai ia e arai?

Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 E mohio ana hoki ia ki nga tangata teka noa; a e kite ana ia i te he, ahakoa e kore e whakaaroa e ia.

Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 Otiia ko te mea whakaarokore nei, ko te tangata kahore rawa ona hinengaro, ae ra, to te tangata rite i tona whanautanga kei te kuao kaihe mohoao.

En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Ki te whakatikaia e koe tou ngakau, a ka wherahia ou ringa ki a ia;

Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 Ki te mea he he kei tou ringa, whakamataratia atu, kaua hoki te kino e noho ki ou tapenakara;

Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 He pono ko reira ara ai tou mata, te ai he ira; ae, ka u hoki koe, te ai he wehi:

Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 Tera hoki koe e wareware ki tou mauiui; a e maharatia e koe ano ko nga wai kua rere atu.

Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 A ko tou ora tera e marama ke atu i to te poutumarotanga o ate ra; a ahakoa e pouri ano, ka rite ki te ata.

Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 Ka tatu ou whakaaro, no te mea ka whai tumanakohanga atu; ae, ka rapu koe i tetahi taha ou, i tetahi taha, a ka takoto marire koe.

Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 E takoto iho ano koe, te ai he kaiwhakawehi; he tokomaha ano hoki e whai kia paingia e koe.

Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Ka poko ia nga kanohi o te hunga kino, kore ake he rerenga mo ratou; ko ta ratou e tumanako atu ai ko te hemonga.

Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.