Ihaia 55

1 E! e nga tangata katoa e matewai ana, haere mai ki nga wai! me te tangata kahore ana moni; haere mai, hokona, kainga! Haere mai, hokona he waina, he waiu; kaua he moni, kaua he utu.

Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk.

2 He aha ra i hokona ai e koutou te moni mo nga mea ehara i te taro, to koutou uaua mo nga mea e kore ai koutou e makona? ata whakarongo mai ki ahau, a kainga te mea pai; kia ora hoki o koutou wairua i nga mea momona.

Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta? Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter.

3 Tahuri mai o koutou taringa, haere mai ki ahau; whakarongo mai, a ka ora o koutou wairua, a maku e whakarite ki a koutou he kawenata mau tonu, ara nga atawhainga pono i a Rawiri.

Böjen edra öron hit och kommen till mig; hören, så får eder själ leva. Jag vill sluta med eder ett evigt förbund: att I skolen undfå all den trofasta nåd jag har lovat David.

4 Nana, kua waiho ia e ahau hei kaiwhakaatu ki nga iwi, hei rangatira, hei kaiwhakahau mo nga tauiwi.

Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.

5 Nana, ka karanga koe i te iwi kihai i mohiotia e koe; ka rere mai ano ki a koe nga iwi kahore i mohio ki a koe; mo Ihowa hoki, mo tou Atua, mo te Mea Tapu o Iharaira; nana hoki koe i whakanui.

Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner, och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.

6 Rapua a Ihowa, kei kitea ana ia: karangatia atu, kei tata ana mai ia.

Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.

7 Kia whakarere te tangata kino i tona ara, te tangata mahi he i ona whakaaro; kia hoki ki a Ihowa, a ka aroha ia ki a ia; ki to tatou Atua hoki, he nui rawa hoki tana mahi tohu.

Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.

8 Ehara hoki oku whakaaro i o koutou whakaaro, o koutou hurarahi i oku huarahi, e ai ta Ihowa.

Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.

9 Ta te mea e ikeike ake ana te rangi i te whenua, waihoki ko oku huarahi e ikeike ake ana i o koutou huarahi, ko oku whakaaro i o koutou whakaaro.

Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.

10 Ka rite hoki ki te ua raua ko te hukarere e rere iho ana i te rangi, a e kore e hoki ki reira; engari e whakamakuku ana i te whenua, e mea ana kia whai hua, kia pihi ake, kia homai ano he purapura ma te kaiwhakato, he taro ma te tangata e kai an a:

Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta,

11 Ka pena ano taku kupu e puta ana i toku mangai: e kore e hoki kau, mai ki ahau; engari ka meatia taku i pai ai, ka taea hoki taku i unga atu ai.

så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun; det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.

12 Ta te mea ka haere atu koutou me te hari ano, ka arahina i runga i te rangimarie; ka pakaru mai te waiata a nga maunga, a nga pukepuke, i to koutou aroaro, a ka papaki ringa nga rakau katoa o te whenua.

Ty med glädje skolen I draga ut, och i frid skolen I föras åstad. Bergen och höjderna skola brista ut i jubel, där I gån fram, och alla träd på marken skola klappa i händerna.

13 He tataramoa i mua, ka puta ake he kauri; he tumatakuru i mua, ka puta ake he ramarama: a ka waiho hei ingoa ki a Ihowa, hei tohu mo a mua tonu atu, e kore e motuhia.

Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa. Och detta skall bliva HERREN till ära och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.