Ihaia 47

1 Haere iho, e noho ki te puehu, e te tamahine wahine a Papurona: e noho ki te whenua, kahore he torona, e te tamahine a nga Karari; e kore hoki koe e kiia i muri he kiri angiangi, he whakatarapi.

Stig ned och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, sätt dig på jorden utan tron, du kaldéernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig "den bortklemade och yppiga".

2 E mau ki nga kohatu mira, hurihia he paraoa: tangohia ake tou arai, huhua ake te waewae, kia takoto kau te huha; e whiti i nga awa.

Tag till kvarnen och mal mjöl, lägg av din slöja, lyft upp släpet, blotta benet, vada genom strömmarna.

3 Ka kitea ou wahi e takoto tahanga ana, ae ra ka kitea tou mea e whakama ai koe: ka rapu utu ahau, e kore ano e whakaae ki tetahi tangata.

Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. Hämnd skall jag utkräva och ej skona någon människa.

4 Ko to tatou kaihoko, ko Ihowa o nga mano tona ingoa, ko te Mea Tapu o Iharaira.

Vår förlossares namn är HERREN Sebaot, Israels Helige!

5 Noho kupukore, haere ki te pouri, e te tamahine a nga Karari; e kore hoki koe e kiia i muri, ko te wahine rangatira o nga kingitanga.

Sitt tyst och drag dig undan i mörkret, du kaldéernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad "konungarikenas drottning".

6 I riri ahau ki taku iwi, i whakapokea toku kainga tupu; tukua ana e ahau ki tou ringa; kihai i puta tou aroha ki a ratou, whakataimahatia rawatia iho e koe tau ioka ki te kaumatua.

Jag förtörnades på mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet förbarmande; på gamla män lät du ditt ok tynga hårt.

7 I mea ano koe, Hei wahine rangatira ahau ake ake: na kihai noa iho tou ngakau i mea ki enei mea; kihai koe i mahara ki tona mutunga.

Du tänkte: "Jag skall evinnerligen förbliva en drottning" därför ville du ej akta på och tänkte ej på änden.

8 Na whakarongo aianei ki tenei, e te wahine e whai na ki nga ahuareka, e noho kore wehi na, e mea na i roto i tou ngakau, Tenei ahau, kahore atu hoki, ko ahau anake; e kore ahau e noho pouaru, e kore ahau e mohio ki te matenga o nga tamariki.

Så hör nu detta, du som lever i vällust, du som tronar så trygg, du som säger i ditt hjärta: "Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta såsom änka, aldrig veta av, vad barnlöshet är."

9 Otira ka pa whakarere enei e rua ki a koe i te ra kotahi, te matenga o nga tamariki, te pouarutanga; ka pa enei ki a koe i tona tonuitanga, ahakoa te nui o au mahi makutu, te maha rawa o au whaiwhaia.

Se, båda dessa olyckor skola komma över dig med hast, på en och samma dag: både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig i fullaste mått, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besvärjelsers starka kraft.

10 I whakawhirinaki hoki koe ki tou kino, i mea, Kahore he kaititiro moku: ko ou whakaaro nui me tou mohio, na ena koe i whakangau ke; i mea ai koe i tou ngakau, Ko ahau tenei, kahore ke atu, ko ahau anake.

Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte: "Ingen ser mig." Din vishet och din kunskap var det, som förförde dig, så att du så sade i ditt hjärta: "Jag och ingen annan."

11 Mo reira ka tae mai te kino ki a koe, e kore tona putanga e mohiotia e koe, ka taka ano te he ki a koe, e kore e taea e koe te karo; ka tae hohoro mai ano ki a koe te whakangaro, e kore e mohiotia e koe.

Därför skall en olycka komma över dig, som du ej förmår besvärja bort, och ett fördärv skall falla över dig, som du icke skall kunna avvända; ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

12 Tena ra, e tu, me au whaiwhaia, me au makutu maha, i mahia ra e koe i tou tamarikitanga ake, me kahore koe e whai pai, me kahore tau e taea.

Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster som du har mödat dig med från din ungdom; se till, om du så kan skaffa hjälp, om du så kan skrämma bort faran.

13 Kua hoha koe i te maha o nga whakaaro i whakatakotoria e koe. Tena ra, kia tu nga kaiwhakaaro ki nga rangi, nga kaititiro ki nga whetu, nga mea mohio ki nga marama, kia whakaorangia koe e ratou i nga mea meake tupono ki a koe.

Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må de nu träda fram, må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen och spana i stjärnorna och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde skall komma över dig.

14 Nana, ka rite ratou ki te kakau witi, ka wera i te ahi; e kore ratou e ora i te ngaunga a te ahi: ehara i te ngarahu hei whakamahanatanga, ehara hoki i te ahi hei painatanga.

Men se, de äro att likna vid strå som brännes upp i eld, de kunna icke rädda sitt liv ur lågornas våld. Detta är ju ingen koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid.

15 Na ka pera nga mea ki a koe, i mahi ai koe ki reira: ko te hunga i hokohoko ki a koe mai i tou taitamarikitanga, ka kotiti atu ratou ki tona wahi, ki tona wahi; kahore he kaiwhakaora mou.

Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för. Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort, var och en åt sitt håll och ingen finnes, som frälsar dig.