Jacob 1
1 Tengban Mapu amasung Mapu Ibungo Jisu Christtagi minai ama oiriba Jacob eihakna, Taibangpan-gi mapham pumnamakta ichai chaina leiriba Tengban Mapugi mi pumnamakta khurumjari.
Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
2 Eigi ichil inaosa, makhal makha kayagi changyengba nakhoida lakpa matamda nasamak laibak phabani haina singthanou
Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3 maramdi nakhoigi thajaba adu changyengba aduna khaangheiba thok-halli haiba nakhoina khang-i.
och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4 Nakhoida kari amata awatpa leitana, changkhonba amasung mapung phaba oinaba, khaangheiba adugi thabak mapung phahallu.
Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5 Adubu nakhoigi naraktagi kanagumbana lousing watlabadi, mi pumnamakta maral thibidana pinaheiba Tengban Mapugi maphamda mahakna haijasanu aduga madu mangonda pibigani.
Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6 Adubu mahakna haijaba matamda chingnaba leitana amadi thajana haijagadabani maramdi chingnaba mahak adudi nungsitna humdok humjin touduna puriba ipakki ithat-ipomgumbani.
Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7 Adugumba mioi aduna Mapu Ibungogi maphamdagi karigumba ama phanggani haina khandasanu.
En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8 Adugumba mioi adudi pukning ani longba amadi mahakna touba pumnamakta pukchel leptaba mini.
en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9 Lairaba thajabasing makhoibu Tengban Mapuna thanggatpiba matamda makhoina haraojasanu,
Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10 aduga inakkhunba makhoi adu Tengban Mapuna nemthahanba matamda makhoina haraojasanu. Maramdi inakkhunba makhoi adu lamlakki leirangumna mangkhigani.
Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11 Numitna akanba meisaga loinna thoklak-i amasung pambi adu kanghalli aduga mapan adu kelli amasung madugi phajaba saktam adu mangkhi. Matou adugumna inakkhunba makhoi adusu makhoigi lallon-itik touna touna adum mangkhigani.
Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12 Changyengba khaangliba mahak adu yaiphabani maramdi changyengba aduda mai paklaba mahak aduna, Tengban Mapuna mahakpu nungsiba misingda pibigani wasakpiba hingbagi luhup adu mahakna phangjagani.
Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13 Eikhoibu changyengbana themba matamda, “Athemba asi Tengban Mapudagi lakpani” haina eikhoina khak hairoidabani. Maramdi Tengban Mapubu phattabana themba ngamde, amasung Ibungo mahakna kana amatabu themba toude.
Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14 Adubu eikhoi isagi phattaba apambasingna eikhoibu chingthoktuna langda thuhallabada eikhoibu themmi.
Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15 Adudagi eikhoigi phattaba apambasing aduna mirollabada pap pok-i, aduga pap aduna mapung pharabada siba pok-i.
Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16 Eigi nungsiraba ichil-inaosa, nakhoibu minamhan-ganu.
Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17 Aphaba amadi mapungphaba khudon khudingmak swardagini, swargagi mangalsingbu sembiba Tengban Mapudagi lakpani, mahakti mamigumna hongba amadi leithokpa leite.
Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18 Ibungo mahak masamakki ningbagi matung inna achumba wahei adugi mapanna mahakna eikhoibu pokpire, madu mahakki khutsem pumnamakki marakta eikhoina ahanba mapham phangnabani.
Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19 Eigi nungsiraba ichil inaosa, masi ningsingbiyu! Mi khudingna tabada thuba, aduga ngangbada tappa amasung saobada tappa oigadabani.
Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20 Mioibagi asaobana Tengban Mapuna oihanningba aphabasingsing adu purakte.
Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21 Maram aduna amotpa amasung phattaba lamchat pumnamak thadok-u. Nakhoibu kanbiba ngamba, nakhoigi thamoinungda thakhraba wa adu nolukna lousillu.
Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22 Wahei adu icham-chamna tabata oiduna nasabu minamjahan-ganu, madugi mahutta hairiba adu thabak oina pangthok-u.
Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23 Nahakna wa adu taraga thabak oina pangthoktrabadi, nahakti mingselda mahakmakki maithong yengba mi amagumbani
Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24 aduga mahak masabu yenglaga, chatkhraga mahak yengbada kari malli haibadu khudakta kaothok-i.
när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25 Ningtamba piba mapung phaba wayel yathang aduda pukning changna tattana yengba kanagumba mi haibadi makhoina taraba adu kaodaduna thabak oina pangthokpasingda Tengban Mapuna makhoina toujaba khudingmakta yaiphabata oihanbigani.
Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26 Nakhoigi narakta kanagumba amana masa mathantabu laining chetpani haina singthanajabra? Karigumba nahakki narei adu nahakna khudum chandrabadi nahakki laining adu arembani aduga nasa nathantabu minamjabani.
Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27 Ipa Ibungo Tengban Mapuna singthanaba asengba amadi achumba laining adudi: mama mapa leijadrab angangsing amadi lukhrabisingbu awa anada yengsinbiba amadi taibangpan asina mot-han-gadaba adudagi tonganna leiba adubuni.
En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
