ഇയ്യോബ് 9
Job svarade och sade:
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 ൭ അവിടുന്ന് സൂര്യനോട് കല്പിക്കുന്നു; അത് ഉദിക്കാതെയിരിക്കുന്നു; അവിടുന്ന് നക്ഷത്രങ്ങളെ പൊതിഞ്ഞ് മുദ്രയിടുന്നു.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 ൧൧ അവിടുന്ന് എന്റെ അരികിൽ കൂടി കടക്കുന്നു; ഞാൻ അവിടുത്തെ കാണുന്നില്ല; അവിടുന്ന് കടന്നുപോകുന്നു; ഞാൻ അവിടുത്തെ അറിയുന്നതുമില്ല.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 ൧൨ അവിടുന്ന് പറിച്ചെടുക്കുന്നു; ആര് അവിടുത്തെ തടുക്കും? ‘നീ എന്ത് ചെയ്യുന്നു’ എന്ന് ആര് ചോദിക്കും?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 ൧൬ ഞാൻ വിളിച്ചിട്ട് അവിടുന്ന് ഉത്തരം അരുളിയാലും എന്റെ അപേക്ഷ കേൾക്കും എന്ന് ഞാൻ വിശ്വസിക്കുകയില്ല.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 ൧൭ കൊടുങ്കാറ്റുകൊണ്ട് അവിടുന്ന് എന്നെ തകർക്കുന്നുവല്ലോ; കാരണംകൂടാതെ എന്റെ മുറിവുകൾ വർദ്ധിപ്പിക്കുന്നു.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 ൨൦ ഞാൻ നീതിമാനായാലും എന്റെ സ്വന്തവായ് എന്നെ കുറ്റം വിധിക്കും; ഞാൻ നിഷ്കളങ്കനായാലും അവിടുന്ന് എനിയ്ക്ക് കുറ്റം ആരോപിക്കും.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 ൨൨ അതെല്ലാം ഒരുപോലെ; അതുകൊണ്ട് ഞാൻ പറയുന്നത്: അവിടുന്ന് നിഷ്കളങ്കനെയും ദുഷ്ടനെയും നശിപ്പിക്കുന്നു.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 ൨൪ ഭൂമി ദുഷ്ടന്മാരുടെ കയ്യിൽ ഏല്പിച്ചിരിക്കുന്നു; അതിലെ ന്യായാധിപന്മാരുടെ മുഖം അവിടുന്ന് മൂടിക്കളയുന്നു; അത് അവിടുന്നല്ലെങ്കിൽ പിന്നെ ആര്?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 ൨൮ ഞാൻ എന്റെ വ്യസനം എല്ലാം ഓർത്ത് ഭയപ്പെടുന്നു; അവിടുന്ന് എന്നെ നിർദ്ദോഷിയായി എണ്ണുകയില്ലെന്ന് ഞാൻ അറിയുന്നു.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 ൩൨ ഞാൻ അങ്ങയോട് പ്രതിവാദിക്കേണ്ടതിനും ഞങ്ങളൊരുമിച്ച് ന്യായവിസ്താരത്തിന് ചെല്ലേണ്ടതിനും അവിടുന്ന് എന്നെപ്പോലെ മനുഷ്യനല്ലല്ലോ.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
