ഇയ്യോബ് 31
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 ൭ എന്റെ കാലടി വഴിവിട്ട് മാറിയെങ്കിൽ, എന്റെ ഹൃദയം എന്റെ കണ്ണിനെ പിന്തുടർന്നുവെങ്കിൽ, വല്ല കറയും എന്റെ കൈയ്ക്ക് പറ്റിയെങ്കിൽ,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 ൧൪ ദൈവം എന്നെ കുറ്റം വിധിക്കുവാൻ എഴുന്നേല്ക്കുമ്പോൾ ഞാൻ എന്ത് ചെയ്യും? അവിടുന്ന് ന്യായം വിധിക്കുവാൻ വരുമ്പോൾ ഞാൻ എന്തുത്തരം പറയും?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 ൧൫ ഗർഭത്തിൽ എന്നെ ഉരുവാക്കിയവനല്ലയോ അവരെയും ഉരുവാക്കിയത്? ഉദരത്തിൽ ഞങ്ങളെ നിർമ്മിച്ചത് ഒരുവനല്ലയോ?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 ൨൦ അവന്റെ മനസ്സ് എന്നെ അനുഗ്രഹിച്ചില്ലെങ്കിൽ, എന്റെ ആടുകളുടെ രോമംകൊണ്ട് അവന് കുളിർ മാറിയില്ലെങ്കിൽ,
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 ൨൩ ദൈവം അയച്ച വിപത്ത് എനിക്ക് ഭയങ്കരമായിരുന്നു; അവിടുത്തെ പ്രഭാവം നിമിത്തം എനിക്ക് ഒന്നിനും കഴിവില്ലാതെയായി.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 ൨൫ എന്റെ ധനം വളരെയായിരിക്കുകകൊണ്ടും എന്റെ കൈ അധികം സമ്പാദിച്ചിരിക്കുകകൊണ്ടും ഞാൻ സന്തോഷിച്ചുവെങ്കിൽ,
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 ൨൮ അത് ന്യായാധിപന്മാർ ശിക്ഷിക്കേണ്ട കുറ്റം അത്രേ; അതിനാൽ ഉയരത്തിലെ ദൈവത്തെ ഞാൻ നിഷേധിച്ചു എന്നു വരുമല്ലോ.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 ൨൯ എന്റെ വൈരിയുടെ നാശത്തിൽ ഞാൻ സന്തോഷിക്കുകയോ, അവന്റെ അനർത്ഥത്തിൽ ഞാൻ നിഗളിക്കുകയോ ചെയ്തു എങ്കിൽ -
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 ൩൦ അവന്റെ പ്രാണനാശം ഇച്ഛിച്ച് ശാപം ചൊല്ലി പാപം ചെയ്യുവാൻ എന്റെ നാവിനെ ഒരിക്കലും സമ്മതിച്ചിട്ടില്ല -
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 ൩൨ എന്നിങ്ങനെ എന്റെ കൂടാരത്തിലെ ആളുകൾ പറഞ്ഞില്ലെങ്കിൽ - പരദേശി തെരുവീഥിയിൽ രാപാർക്കേണ്ടിവന്നിട്ടില്ല; വഴിപോക്കന് ഞാൻ എന്റെ വാതിൽ തുറന്നുകൊടുത്തു -
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 ൩൪ മഹാപുരുഷാരത്തെ ശങ്കിക്കുകകൊണ്ടും കുടുംബങ്ങളുടെ നിന്ദ എന്നെ ഭ്രമിപ്പിക്കുകകൊണ്ടും ഞാൻ വാതിലിന് പുറത്തിറങ്ങാതെ മിണ്ടാതിരുന്നു എങ്കിൽ -
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 ൩൫ അയ്യോ, എന്റെ സങ്കടം കേൾക്കുന്നവൻ ഉണ്ടായിരുന്നുവെങ്കിൽ കൊള്ളാമായിരുന്നു! ഇതാ, എന്റെ ഒപ്പ്! സർവ്വശക്തൻ എനിക്ക് ഉത്തരം നല്കുമാറാകട്ടെ. എന്റെ പ്രതിയോഗി എഴുതിയ കുറ്റപത്രം കിട്ടിയെങ്കിൽ കൊള്ളാമായിരുന്നു!
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 ൩൯ വിലകൊടുക്കാതെ ഞാൻ അതിന്റെ വിളവ് തിന്നുകയോ അതിന്റെ ഉടമകളുടെ പ്രാണൻ പോകുവാൻ സംഗതിയാക്കുകയോ ചെയ്തു എങ്കിൽ,
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 ൪൦ കോതമ്പിന് പകരം കാരമുള്ളും യവത്തിന് പകരം കളയും മുളച്ചുവളരട്ടെ”. ഇയ്യോബിന്റെ വചനങ്ങൾ അവസാനിച്ചു.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
