Romana 12
1 Aa le osiheko nahareo, ry longo, ami’ty fiferenaiñan’ Añahare; ty hibanabana ty sandri’ areo ho sorom-beloñe, miavake naho mañeva an’ Andrianañahare, izay ty fitoroñañe sazo anahareo.
Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.
2 Ko mitsikombe ty voatse toy, fa miovà ami’ty fañavaoam-betsevetse, hamentea’ areo ty satrin’ arofon’ Añahare soa naho mahafale vaho fonitse. (aiōn g165)
Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)
3 Fa amy falalàñe natolots’ ahiy, le taroñeko ama’ areo iaby, t’ie tsy hihaboke hilala mandikoatse ty evà’e, fa sambe mimane faharendrehañe migahiñe ty amy fatokisañe nandivan’ Añahare ama’e.
Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.
4 Ampanahafeñe aman-tika, te maro ty mpitraoke an-tsandriñe raike ao, fe tsy hambam-pitoloñañe o mpitraoke iabio;
Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;
5 hoe izay ka tika maro ro fañòva raike amy Norizañey, sindre mifampipiteke,
Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;
6 naho songa aman-dravoravo ankafankafa ty amy falalàñe nitolorañe: he fitokiañe, tsahatse ty fatokisa’e,
Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.
7 ke fitoloñañe ty amy fitoroña’ey; ie mpañoke le amy fañòha’ey;
Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.
8 ie mpañosike le amy fañosiha’ey, ie mpanolotse le am-patarihañe; ie mpifehe le am-pahimbañañe; ie mpiferenaiñe le an-kaehake.
Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.
9 Ehe te ho po-pamañahiañe o fikokoañeo; hejeo ty raty, vontitiro ty soa;
Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.
10 Mifampipiteha am-pifampilongoañe; mifampiambanea am-piasiañe.
Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.
11 Ko milealea am-pilozohañe, mirebarebà an-troke, toroño t’i Talè.
Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.
12 Mirebeha am-pitamàñe; mifeaha an-kaloviloviañe, mifahara an-kalaly;
Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.
13 mandivà amy ze paia’ o noro’eo; le mampihova ambahiny.
Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.
14 Tatao o mampisoañe anahareo; tsipezo rano fa ko mañinje.
Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.
15 Itraofo rebeke o mirebekeo, iharò rovetse o mirovetseo,
Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.
16 Songa miharoa rehake; ko mibokenabokenake fa itraofo o mavomavoo, vaho ko mieva hilala.
Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,
17 Ko valean-draty ty raty ndra aman’ ia’ia. Imaneo ty soa am-pivazohoa’ ze hene ondaty.
Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.
18 Naho mete, amy ze lefe’o, le mifampilongoa am’ ondaty iabio.
Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.
19 O roañetse, ko mamale fate, fa mañivaha ho amy haviñera’e, fa hoe ty pinatetse: ahiko ty vale-fate, izaho ro hañavake. hoe t’i Talè.
Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.
20 Tovo’e: Naho saliko i rafelahi’oy, anjotsò; ie taliñiereñe, fahano rano; ie anoe’o izay, ro amotrea’o vaen’ afo mibela añambone’e eo.
Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.
21 Ko milesa ami’ty haratiañe, fa gioho ami’ty soa ty raty.
Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.
