Salamo 94
1 O ry Iehovà, Andrianañahare mpamale-fate, ry Andrianañahare, mpañome-to: mireandreaña.
Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Miongaha, ry Mpizaka’ ty tane toio; lilovo ami’ty fañeva’e o mpirengevokeo.
Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Sikal’ ombia o lo-tserekeo, ry Iehovà: pak’ombia ty mbe hitreña’ o tsivokatseo?
Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 Mifatatiake, manotratsotrake; mijiajia iaby o mpanao ratio.
Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 Demohe’ iereo ondati’oo ry Iehovà, volevole’ iereo ty lova’o.
Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 Vonoe’ iereo ty vantotse naho ty renetane, naho mañoho-doza amo bode-raeo;
Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 vaho manao ti-hoe: Tsy vazoho’ Ià; tsy mañaoñe t’i Andrianañahare’ Iakobe.
Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8 Mañaraharà ry borololo am’ ondatio; naho o dagolao, ombia t’ie hahafohiñe?
Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Tsy mahajanjiñe hao i nambole o ravembiaoy? Tsy mahavazoho hao i Mpitsene fihainoy?
Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Tsy hanoro hao i Mpandilo o fifeheañeo? ie mañòke hilala am’ondatio.
Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 Arofoana’ Iehovà ty fitsakorea’ ondaty; t’ie kofòke avao.
HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Haha t’indaty lilove’o ry Ià, naho i anara’o amy Tsara’oy;
Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 homea’o fitofàñe an-tsan-kasotriañe, ampara’ te nihaliañe koboñe o lo-tserekeo.
för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Tsy ho farie’ Iehovà ondati’eo; tsy haforintse’e i lova’ey.
Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Mbe himpoly ami’ty hahiti’e o zakao, le hene hañorik’ aze o vañoñ’ añ’arofoo.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 Ia ty hitroatse amo tsereheñeo ho ahy? Ia ty hijohañe amo mpanao ratio ho amakoo?
Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Naho tsy Iehovà ty nañimb’ ahy le ho nitobe am-pitsiñañe ty fiaiko.
Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 Ie anoeko ty hoe: Midorasitse ty tomboko; le manozañ’ ahy ty fiferenaiña’o ry Iehovà.
När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19 Ie mañotrotro ty hamahimahin-troke, le mampanintsiñe ty fiaiko o fañohòa’oo.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Mete hiharo-rehak’ ama’o hao ty fitobohan-katsivokarañe— ie mikitro-draha hatao’e fañè,
Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 naho mirañadrañake hañè-doza ami’ty fiai’ o vañoñeo, vaho mañozoñe ty lio tsy aman-kila.
där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 Fe haboam-pitsolohako t’Iehovà, vaho lamilamy fipalirako t’i Andrianañahareko.
Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 Nampolia’e ty hatsivokara’ iareo, vaho ho mongora’e ty amo fikotriha’iareoo; toe ihañitoa’ Iehovà Andrianañaharentika.
Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
