Salamo 90

1 Ry Talè, Ihe ni-fimoneña’ay amo tarira’ay iabio.

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Ie mboe tsy toly o vohitseo mboe tsy tsinene’o ty tane toy naho ty voatse toy, boak’ an-kaehae hambo’e añe pak’ an-kitro añ’afe’e añe, Ihe ro Andrianañahare.

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Ampolie’o mb’an-debok’ ao ondatio ami’ty hoe: Mimpolia ry ana’ondaty.

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

4 Fa arivo taoñe am-pivazohoa’o ty andro raike toe hoe omale te nihelañe, ie manahake ty ­fiambenañe an-kaleñe.

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Sinao’o añe hoe an-tsorotombake iereo, le miròtse, f’ie maraiñe, le hoe ahetse mipitsipitsike.

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 Mioboñoboñe te maraindraiñe mbore mitombo, ie hariva miheatse vaho miforejeje.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Toe mongore’ ty haviñera’o zahay, mampangebahebak’ anay ty fifombo’o.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Fa napo’o añatrefa’o o tahi’aio, am-pireandrean-dahara’o eo o hakeo’ay mietakeo.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Fonga mihelañe ami’ty fifombo’o o andro’aio; fa nagado’ay hoe fiselekaiñañe o tao’aio.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Ty andro’ o tao’aio le fitompolo taoñe; mete ho valo-polo, t’ie maozatse; fe hamokorañe naho fangoakoahañe avao ty enge’e, migadoñe aniany, vaho mitiliñ’añe.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Ia ty mahafohiñe ty haozara’ o haviñera’oo? naho ty fañeveñañe mañeva Azo ty ami’ty fifombo’o?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Aa le anaro zahay hañiake o andro’aio, hahazoa’ay arofo mahihitse.

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Mimpolia ry Iehovà! Ombia? iferenaiño o mpitoro’oo

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Eneño an-kafatraram-pikokoa’o te maraindray zahay, hirebeha’ay naho hifalea’ay amo hene andro’aio.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Ampifaleo mira amo andro nampisotria’o anaio, naho amo taoñe nahaisaha’ay haratiañeo.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Fa halange amo mpitoro’oo o fitoloña’oo, naho ty enge’o amo ana’ iareoo.

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Ho aman-tika ty fañisoha’ i Talè Andrianañahare’ay; ajadoño ty tolom-pità’ay; eka aoreño o satam-pità’aio.

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.