Salamo 73
1 Toe soaen’ Añahare t’Israele naho o malio añ’arofoo.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Aa naho izaho, didý tsy ho nipolatitse o tombokoo; ho nidorasitse o liakoo.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Ie nitsikirike o mpievoñevoñeo, naho nitreako ty havokara’ o lo-tserekeo,
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Ie tsy manaintaiñe te mihomake, jangañe ka ty sandri’ iareo.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Tsy ampoheke manahake ondatio; mbore tsy tokoen-draha manahake ondaty ila’eo.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Aa le miravake fiebotseborañe am-bozo’eo; manaroñ’ iareo hoe sikiñe o hasiahañe mandoviakeo.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Mampibotiritse o fihaino’eo ty solike, etsake naho tampe-draha-irieñe ty tro’e.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Manivetive iereo, mikinia famorekekeañ’ an-karatiañe.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Fa najado’ iareo hiatreatre o likerañeo o falie’ iareoo, mikariokariok’ an-tane atoy o famele’ iareoo.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Aa le mimpoly atoy ondati’eo, naho genohe’ iereo i rano era’ey.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Le hoe iereo: Aia te haharofoanan’ Añahare? mahilala hao i Andindimoneñey?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Inay ie, o lo-tserekeo— ie mierañerañe manombo vara avao.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Toe tsy vente’e ty nañalioveko ty troko; naho nanasa tañañe an-kalio-tahiñe.
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 Nalovilovy lomoñandro iraho; vaho nililoveñe boa-maraiñe.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Lehe ataoko te, zao ty ho volañeko; hete! tsy ho nahity amo tariran’ ana’oo.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Fa ie nitsakoreako, haharendreke o raha zao, le nihamokorañe o masokoo,
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Ampara’ te niziliheko an-toen’Añahare miavake ao; vaho nahaisake ty figadoña’ iareo.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Toe apo’o an-tane malama iereo; ampikorovohe’o mb’an-karotsahañe ao.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Hoke! akore ty fiantoa’ iareo anianike, Fa binotsa’ ty firevendreveñañe.
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Hoe nofy t’ie tsekake; ry Talè, ie mivañon-dRehe le ho heje’o vintañ’ iareo.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Fa nikokentrekokentreñe ty troko naho niteveke ty an-tsapavoako ao,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 Akore ty hanèko naho ty habahimoako, hoe biby añatrefa’o eo.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Fe mpiama’o nainai’e iraho; rinambe’o ty tañako havana,
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Hiaoloa’o ami’ty fanoroa’o, vaho ho rambese’o mb’añ’engeñe mb’eo.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Ia ro ahiko an-dikerañe ao, naho tsy Ihe? le tsy amam-pisalalàko an-tane atoy naho tsy Ihe.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Milesa ty nofoko naho o ovakoo, fa i Andrianañahare ro haozaran- troko naho ty anjarako nainai’e.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Toe hihomake ze lavits’ Azo; songa aitoa’o ze miamboho ama’o hañarapiloa’e.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Fe soa ho ahy ty fañarineako aman’Añahare, fipalirako t’i Iehovà Talè, hataliliko iaby o tolon-draha’oo.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
