Salamo 72

1 Toloro amy mpanjakay ty fizakà’o, ry Andrianañahare, vaho amy ana’ i mpanjakaiy ty havantaña’o,

Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

2 Hizaka’e an-kahiti’e ondati’oo, o mpisotri’oo an-katò.

Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

3 Hinday fanintsiñañe am’ ondatio o vohitseo, naho havañonañe o haboañeo.

Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

4 Ho mei’e to o rarake am’ondatioo, ho rombahe’e ty ana’ o poi’eo, vaho ho demohe’e ty mpamorekeke.

Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

5 Hañeveñe ama’o iereo naho mbe ey i androy, vaho mbe eñe i volañey, amy ze hene tariratse.

Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

6 Ie hizotso manahake ty orañe an-teteke vaho tinatake eo, hoe ereke mampiboboke ty tane.

Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

7 Hiraorao amo andro’eo o vañoñeo: vaho am-pierañerañañe vokatse ampara’ te mimosaoñe i volañey.

I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

8 Ho fehè’e ty boak’ an-driake eñe, pak’an-driak’ añe ka; le boak’ amy sakay pak’amo olon-taneo.

Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

9 hilokoloko ama’e o mpimoneñe am-babangoañeo; vaho hitsela lemboke o rafelahi’eo.

För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

10 Handroroñe ama’e o mpanjaka’ i Tarsiseo naho o tokonoseo; hañenga ama’e o mpanjaka’ i Tsebà naho i Sebào.

Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

11 Eka, hibokokoa’ ze kila mpanjaka, hene fifeheañe ro hitoroñe aze.

Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

12 Himbae’e ty rarake te mitoreo, naho i mpisotriy, vaho i tsy amam-pañimbay.

Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

13 Hiferenaiña’e ty maifoifo naho o poi’eo, vaho ho rombahe’e ty fiai’ o mavomavoo.

Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

14 Ho jebañe’e ami’ty famorekekeañe naho amo hasiahañeo ty fiai’iareo, fa sarotse am-pivazohoa’e eo ty lio’ iareo.

Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

15 Ho velon-dre! hatolotse aze ty volamena’ i Sebà; añonjono halaly ama’e nainai’e, andriaño lomoñandro.

Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

16 ho vokats’ ampemba i taney, an-dengon-kaboañe ey, le hihelakelake hoe e Lebanone añe o havokara’eo; vaho handrevake hoe ty ahe’ i taney o boak’an-drovao.

Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

17 Tsy ho tampetse nainai’e ty tahina’e; tsy ho modo aolo’ i àndroy ty tahina’e; vaho hifampitata ty ama’e ondatio, ze kilakila ondaty hanao aze soa-tata.

Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

18 Andriaño t’Iehovà Andrianamboatse, Andrianañahare’ Israele, Ie avao ro manao raha tsitantane.

Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

19 Bangoeñe nainai’e i tahina’e lifo-bolonahetsey; mañàtseke ty tane toy ty enge’e. Ie izay! naho Amena!

Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

20 Migadoñe eo ty ­filolofa’ i Davide, ana’ Iesae.

Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.