Salamo 66

1 Mipoñafa rebek’ aman’ Andrianañahare, ry hene tane toy!

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 Isabò ty volonahe’ i Tahina’ey, toloro engeñe mitoabotse.

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Anò ty hoe aman’ Añahare: Ra’elahy o tolon-draha’oo! Ami’ty hajabahinan-kaozara’o ty hitsolofìña’ o rafelahi’oo aolo’o eo.

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Hene hitalaho ama’o ty tane toy, naho hisabo fandrengeañe ama’o; ho bangoe’ iereo ty tahina’o. Selà

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Antao hañisake o fitoloñan’Añahareo: mampañeveñe o ana’ondatio o sata’eo.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Nabali’e ho tane kànkañe i riakey, nitsaham-pandia’ iareo i oñey; añe ty nirebehan-tika.

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Manjaka an-kaozara’e nainai’e re, jilovem-pihaino’e o fifeheañeo, we te tsy hiroharoha’ o mpiolao. Selà

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 Andriaño t’i Andrianañaharen-tika ry ondatio, ipoñafo feom-pandrengeañe;

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 Ie mitañe an-tika veloñe, naho tsy apo’e hasitse o fandian-tikañeo.

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Fa namente anay irehe, ry Andrianañahare, fa natrana’o hoe fitranaham-bolafoty.

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 Nasese’o an-karato ao, vaho nampibabe’o faloviloviañe o hàto’aio.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 Nampiningire’o ambone’ ty añambone’ay t’indaty, zahay nisibek’ afo naho rano, fe naaka’o ho an-kavokarañe.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Himoak’ añ’anjomba’o ao raho hinday engan-koroañe; hañenefako o nifantàkoo,

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 ze vinolan-tsoñiko vaho rineham-bavako t’ie niankoheke.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Hengaeko kobatroke horañe, an-katòen’ añondri-lahy, hisoroñe bania naho oselahy. Selà

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Mb’etoa hijanjiñe ry mpañeveñe aman’ Añahare iabio, le ho talilieko o nanoe’e an-kavelokoo.

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Nitoreo am-bavako, le nampionjoneko an-delako.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Ie mahatrea hakeo an-troko ato, le tsy hijanjiña’ i Talè.

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Fa toe mijanjiñe ahy t’i Andrianañahare haoñe’e i feon-kalalikoy.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Andriañeñe t’i Andrianañahare, amy te tsy ambohoa’e i filolofakoy, vaho tsy afaha’e amako ty fiferenaiña’e.

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!