Salamo 48
1 Jabahinake t’Iehovà, vaho rengeñe mb’añ’abo; an-drovan’ Añaharen-tikañe, i vohi’e miavakey.
En sång, en psalm av Koras söner. Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
2 Fanjàka an-toe’e eo, ty hafalea’ ty tane toy, ty vohi’ i Tsiône añ’ila’e avaratse ey, ty rova’ i Mpanjaka hinakinakey.
Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
3 I Andrianañahare an-kijoli’ey, ty nampandrèndreke t’ie ro fipalirañe.
Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
4 Hehe, nifanontoñe o mpanjakao, nitrao-pionjoñe mb’etoañe,
Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
5 Nioni’ iereo; le nilatsa; nangetraketrake, vaho nitriban-day.
De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
6 Namihiñe iareo ty fihondrahondra, ninivonivotse hoe ampela mitsongo.
Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
7 I tiok’ atiñanañey ty ampivaletrahe’o o lakam-bein-Tarsiseo.
Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
8 Hambañe amy jinanjin-tikañey ty nionin-tika an-drova’ Iehovà’ i Màroy, an-drovan’ Añaharentikañe ao; ee t’ie hajadon’ Añahare tsy ho modo nainai’ey. Selà
Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. (Sela)
9 Nitsakorea’ay ty fiferenaiña’o ry Andrianañahare añivo’ i anjomba’o miavakey.
Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
10 Manahake i tahina’oy ry Andrianañahare, ty fandrengeañe Azo, pak’ añ’olo’ ty tane toy; lifo-kavantañañe ty fità’o havana.
Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
11 Ampifaleo i vohitse Tsiôney, ampirebeho o anak’ ampela’ Iehodào ty amo fizakà’oo.
Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
12 Mañariaria amy Tsiône, ikariokarioho, volilio o fitilik-abo’eo,
Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
13 Hehe o kijoli’eo, rangao o fitalakesañ’abo’eo; hahatalilia’o i tariratse mandimbey.
given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
14 Izay t’i Andrianañahare, Andrianañaharen-tikañey, nainai’e donia. Ie ty hiaolo antikañe pak’an-kavilasy.
Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.
