Salamo 38
1 Ry Iehovà, ko mitrevok’ahy ami’ty fifombo’o; naho ko andilova’o ami’ty fiforoforoa’o.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Fa mitsamantake amako o ana-pale’oo, vaho manindry ahy ty fità’o.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Tararèñe ty fiaiko te hatorifiha’o, naho po-pijanganañe o taolakoo, ty amy tahikoy.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Fa nalipo’ o hakeokoo ty lohako, hoe kilankañe mavesatse tsy leoko.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Mantiñe naho miborake o ferekoo ty amy hadagolako.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Mihohokohoke iraho naho mibokoke, toe mandala lomoñandro.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Lifo-pihobobohañe ty vaniako, tsy aman-kajangañe ty sandriko.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Volevole iraho, loho demoke, miñeoñeoñe ty fioremeñan-troko.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 O Talè, fonga añatrefa’o eo ty fisalalàko, naho tsy mietak’ ama’o ty fiselekaiñako.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Midebodebo ty troko, milesa ty haozarako; naho nieng’ahiko ty hazavà’ o masokoo.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Ampiesoñe’ i angorosiko o mpiamakoo naho o rañekoo; naho mitrobàke ey o longokoo.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Nampidreñafe’ o mipay ty fiaikoo fandrike iraho, ikililia’ o mipay hijoy ahikoo, toe ikinia’e hakalitahañe lomoñandro.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 F’ie manahake te giñe, tsy mahatsanoñe iraho, hoe bobo kanao tsy mahasoka-bava.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Eka, manahake ondaty valagìñe, tsy aman-dietse am-palie.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Ihe ry Iehovà ro fisalalàko, toe hanoiñe irehe ry Talè Andrianañahareko.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Fa inao ty ahy: Tsy mone hirebeke iareo, ke hirengevoke te midorasitse o tombokoo.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Toe veka’e hikorovoke iraho, amako lomoñandro ty fanaintaiñako.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Toe iantofako o hakeokoo; naho lifo-kasosorañe ty amo tahikoo.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Fe maozatse naho mahasibeke o rafelahikoo, maro ty malaiñe ahy tsy vente’e,
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 aa kanao valea’iareo raty ty soa, heje’ iareo ty fañorihako ty hasoa.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Ko mamorintseñ’ ahy ry Iehovà, ko mitotse amako ry Andrianañahareko,
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Malisà hañimb’ ahy ry Talè, Fandrombahañ’ ahy.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
