Salamo 147

1 Treño t’Ià! Amy te soa ty fijejoañe aman’ Añaharentika; toe fanjàka naho mañeva ty fandrengeañe Aze.

Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

2 Ampitomboe’ Iehovà t’Ierosalaime: atonto’e o añombelahi-mavo’ o nte-Israeleoo.

HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

3 Jangane’e ty mikoretse añ’arofo, ho bandie’e o fere’eo.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

4 Volilie’e ty ia’ o vasiañeo; songa kanjie’e ami’ty añara’e.

Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

5 Jabahinake i Talèn-tikañey, ra’elahy an-kafatrarañe; tsy taka-jehèñe ty hilala’e.

Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

6 Tohaña’ Iehovà o mirèkeo, gorè’e an-tane ty lo-tsereke.

HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

7 Sabò am-pañandriañañe t’Iehovà; Rengeo t’i Andrianañahare am-piarahañe marovany,

Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

8 Ie ty mpandafike rahoñe an-dikerañe eñe, naho mpañajary orañe an-tane atoy, naho mampitiry ahetse am-bohitse ey.

honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

9 Fahana’e hàneñe o bibio, naho o ana-koàke migagakeo.

honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10 Tsy ty haozara’ o soavalao ty mahahaha Aze, tsy ty kitson-dahilahy ro ifalea’e.

Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11 Ondaty mañeveñe ama’eo ro noro’ Iehovà, o mpitamà ty hafatram-pikokoa’eo.

HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12 Rengeo t’Iehovà, ry Ierosalaime; onjono t’i Andrianañahare’o, ry Tsiône.

Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13 Fa nampifatrare’e o sikadan-dalam-bei’oo; tahie’e o ajalahy ama’oo.

Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14 Ampierañerañe’e o efe-tane’oo, vaho ampieneña’e ampemba soa.

Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15 Ahitri’e mb’an-tane atoy o fetse’eo, mipirirìtse o taro’eo.

Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16 Anjotsoa’e oram-panala hoe volon’ añondry; afiafia’e hoe lavenoke ty fanala.

Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17 Afitse’e ami’ty minjikio’e ty havandra’e, ia ty mahafijohañe miatreke ty fangoratsaha’e.

Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18 Irahe’e mb’eo o tsara’eo le mitranake iereo; ampitiofe’e o tio’eo, vaho ampidoañe’e rano.

Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19 Talilie’e am’ Iakobe ty tsara’e; am’ Israele o fañè’eo naho o fepè’eo.

Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20 Tsy nanoe’e izay o tane ila’eo; tsy fohi’ iereo o nafè’eo. Treño t’Ià.

Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!