< Salamo 147 >
1 Treño t’Ià! Amy te soa ty fijejoañe aman’ Añaharentika; toe fanjàka naho mañeva ty fandrengeañe Aze.
Lover Herren! thi det er godt at synge vor Gud Psalmer; thi det er lifligt, Lovsang sømmer sig.
2 Ampitomboe’ Iehovà t’Ierosalaime: atonto’e o añombelahi-mavo’ o nte-Israeleoo.
Herren bygger Jerusalem, han samler de fordrevne af Israel.
3 Jangane’e ty mikoretse añ’arofo, ho bandie’e o fere’eo.
Han helbreder dem, som have et sønderbrudt Hjerte, og forbinder deres Saar.
4 Volilie’e ty ia’ o vasiañeo; songa kanjie’e ami’ty añara’e.
Han sætter Tal paa Stjernerne, han nævner dem alle sammen ved Navn.
5 Jabahinake i Talèn-tikañey, ra’elahy an-kafatrarañe; tsy taka-jehèñe ty hilala’e.
Stor er vor Herre og vældig i Kraft, der er intet Maal paa hans Forstand.
6 Tohaña’ Iehovà o mirèkeo, gorè’e an-tane ty lo-tsereke.
Herren oprejser de sagtmodige; de ugudelige fornedrer han til Jorden.
7 Sabò am-pañandriañañe t’Iehovà; Rengeo t’i Andrianañahare am-piarahañe marovany,
Svarer Herren med Taksigelse, synger vor Gud Psalmer til Harpe;
8 Ie ty mpandafike rahoñe an-dikerañe eñe, naho mpañajary orañe an-tane atoy, naho mampitiry ahetse am-bohitse ey.
ham, som bedækker Himmelen med Skyer, ham, som beskikker Regn paa Jorden, ham, som lader Græs gro paa Bjergene;
9 Fahana’e hàneñe o bibio, naho o ana-koàke migagakeo.
ham, som giver Føde til Kvæget, til Ravnens Unger, som skrige.
10 Tsy ty haozara’ o soavalao ty mahahaha Aze, tsy ty kitson-dahilahy ro ifalea’e.
Hans Lyst er ikke Hestens Styrke; han har ikke Behag i Mandens raske Ben.
11 Ondaty mañeveñe ama’eo ro noro’ Iehovà, o mpitamà ty hafatram-pikokoa’eo.
Behag har Herren til dem, som ham frygte, som haabe paa hans Miskundhed.
12 Rengeo t’Iehovà, ry Ierosalaime; onjono t’i Andrianañahare’o, ry Tsiône.
O, Jerusalem! pris Herren; o, Zion! lov din Gud.
13 Fa nampifatrare’e o sikadan-dalam-bei’oo; tahie’e o ajalahy ama’oo.
Thi han har gjort dine Portes Stænger stærke, han har velsignet dine Børn i din Midte.
14 Ampierañerañe’e o efe-tane’oo, vaho ampieneña’e ampemba soa.
Han beskikker Fred i dine Landemærker, han mætter dig med den bedste Hvede.
15 Ahitri’e mb’an-tane atoy o fetse’eo, mipirirìtse o taro’eo.
Han sender sit Ord til Jorden, hans Beføling løber saare hastelig.
16 Anjotsoa’e oram-panala hoe volon’ añondry; afiafia’e hoe lavenoke ty fanala.
Han lader Sne lægge sig som Uld, han udstrør Rimfrost som Aske.
17 Afitse’e ami’ty minjikio’e ty havandra’e, ia ty mahafijohañe miatreke ty fangoratsaha’e.
Han udkaster sin Is som Billinger; hvo kan staa for hans Kulde?
18 Irahe’e mb’eo o tsara’eo le mitranake iereo; ampitiofe’e o tio’eo, vaho ampidoañe’e rano.
Han sender sit Ord og smelter den; han lader sit Vejr blæse, saa flyde Vandene hen.
19 Talilie’e am’ Iakobe ty tsara’e; am’ Israele o fañè’eo naho o fepè’eo.
Han kundgør Jakob sine Ord, Israel sine Skikke og sine Love.
20 Tsy nanoe’e izay o tane ila’eo; tsy fohi’ iereo o nafè’eo. Treño t’Ià.
Saaledes har han ikke gjort ved noget andet Folk, og Lovene dem kende de ikke. Halleluja!