Salamo 137

1 Tañ’olon-tsaka e Bavele eo, ty nitoboha’ay naho nirovetse, t’ie nahatiahy i Tsiône.

Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte.

2 Amo sohihy añivo’eo ty nandradoradoa’ay o marovani’aio,

Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro.

3 Teo ty nihalalia’ o mpanese anaio sabo, naho nipaia’ o mpampisoañ’ anaio rebeke, ami’ty hoe: Isabò o sabo’ i Tsiôneo.

Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.

4 Aa vaho akore ty hisaboentika ty sabo’ Iehovà an-tanen’ ambahiny atoy?

Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?

5 Naho haliñoko irehe ry Ierosalaime, le angao ho kombimba ty sirako havana.

Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

6 Adono hipitek’ ami’ty lañilañiko ty lelako, naho tsy mahatiahy azo iraho, lehe tsy aonjoko ambone’ ze mahafale ahiko iaby t’Ierosalaime.

Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

7 Tiahio ry Iehovà ty kabò’o amo nte Edomeo tañ’andro’ Ierosalaime: Rotsaho! hoe iereo, akoromaho pak’amo mananta’eo!

Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

8 Ry anak-ampela’ i Bavele, harotsake irehe, haha ty hañavak’azo amy nañondroha’o ama’aio.

Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

9 Fale ty handrambe o anak’ajaja’oo, handretsake iareo an-damilamy eo.

Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.