< Salamo 135 >

1 Treño t’Ià. Bangò ty tahina’ Iehovà; mandrengea, ry mpitoro’Iehovà,
Halleluja. Lofver Herrans Namn; lofver, I Herrans tjenare;
2 Ry mpijohañe añ’anjomba’Iehovà, an-kiririsan’ anjomban’ Añahareo,
I som stån i Herrans hus, uti vår Guds gårdar.
3 Rengeo, t’Ià, amy te soa t’Iehovà; sabò i tahina’ey ty amy volonahe’ey.
Lofver Herran, ty Herren är god; lofsjunger hans Namn, ty det är ljufligit.
4 Amy te jinobo’ Ià ho am-bata’e t’Iakobe, ho vara’e t’Israele.
Ty Herren hafver utvalt sig Jacob; Israel till sin egendom.
5 Fantako te ra’elahy t’Iehovà, le mandikoatse ze atao ‘ndrahare iaby t’i Talè.
Ty jag vet, att Herren är stor; och vår Herre för alla gudar.
6 Manao ze satri’e t’Iehovà, an-dindiñe añe naho an-tane atoy, amy riakey vaho an-tsikeokeoke ao.
Allt det Herren vill, det gör han, i himmelen, på jordene, i hafvet, och i all djup;
7 Ampionjone’e hirik’ añ’olon-tane añe ty mika; anoa’e helatse o orañeo vaho akare’e boak’an-driha’e ao ty tioke.
Den der låter skyarna uppgå af jordenes ända; den der ljungelden gör, samt med regnet; den der vädret utu hemlig rum komma låter;
8 Zinama’e o tañoloñoloña’ i Mitsraimeo, ndra ondaty ndra biby.
Den der förstfödingen slog uti Egypten, både af menniskor och af boskap;
9 Nañiraha’e viloñe naho halatsàñe mb’añivo’areo ao, ihe ‘nio, ry Mitsraime, amy Parò vaho amo mpitoro’e iabio.
Och lät sina tecken och under komma öfver dig, Egypti land, öfver Pharao och alla hans tjenare;
10 Narotsa’e ty fifeheañe maro, binaibai’e o mpanjaka fanalolahio,
Den mång folk slog, och drap mägtiga Konungar:
11 i Sikone, mpanjaka’ o nte Emoreo, naho i Oge, mpanjaka’ i Basane, vaho o fonga fifeleha’ i Kanàneo;
Sihon, de Amoreers Konung, och Og, Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan;
12 Le natolo’e ho lova ty tane’ iareo, ho lova’ Israele, ondati’eo.
Och gaf deras land till arfs, till arfs sino folke Israel.
13 Ry Iehovà, tsy modo ty tahina’o, ty fitiahiañ’ azo ry Iehovà, le nainai’e donia.
Herre, ditt Namn varar i evighet; din åminnelse, Herre, varar förutan ända.
14 Fa homei’ Iehovà to ondati’eo le ho tretreze’e o mpitoro’eo.
Ty Herren skall döma sitt folk, och vara sina tjenare nådelig.
15 Volafoty naho volamena o raham-pahasive’ o kilakila ‘ndatioo, ty sata-pità’ ondaty.
De Hedningars gudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
16 Ie manam-bava, fe tsy mirehake, ama-maso, fe tsy mahatrea;
De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
17 aman-tsofy, fe tsy mahatsanoñe, vaho tsy mahakofòke o vava’iareoo.
De hafva öron, och höra intet, och ingen ande är i deras mun.
18 Ho hambañe am’iereo o mpanao iareoo, Eka, ze hene miato am’iereo.
De som sådana göra, äro lika så; alle de som hoppas på dem.
19 Ry anjomba’ Israele, Andriaño t’Iehovà; ry akiba’ i Aharone, andriaño t’Iehovà;
Israels hus lofve Herran; lofver Herran, I af Aarons hus.
20 ry kivoho’ i Levio, andriaño t’Iehovà; ry mpañeveñe am’Iehovà, andriaño t’Iehovà.
I af Levi hus, lofver Herran; I som frukten Herran, lofver Herran.
21 Andriaño boak’e Tsiône ao t’Iehovà, ry mpimoneñe e Ierosalaimeo. Treño t’Ià.
Lofvad vare Herren af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja.

< Salamo 135 >