< Salamo 132 >

1 Sabo-Pionjonañe Ry Iehovà, tiahio t’i Davide ty amo falovilovia’eo.
En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 Ty nifantà’e am’ Iehovà, ty nititiha’e amy Tsitongerè’ Iakobey:
han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 Toe tsy hizilik’ an-kibohon- trañoko ao raho ndra hijoñe am-pandreako nivelareñe ho ahiko ao:
"Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 Tsy homeiko roro o masokoo, tsy hidrodreke o voho-masokoo,
jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 ampara’ te ­hahatreavako toetse t’Iehovà, akiba ho a i Tsitongerè’ Iakobey.
förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
6 Jinanji’ay e Efrata izay, tendrek’ an-kodobo’ i alay:
Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Antao hionjoñe mb’an-Kivoho’e ao; antao hitalaho am-pitongoàm-pandia’e eo.
Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Miongaha ry Iehovà, miheova mb’am-pitofà’o mb’eo, Ihe naho i vatam-pañinan-kaozara’oy.
Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Ho lafihen-kavantañañe o mpisoro’oo, hipoñak’ an-kaehake o noro’oo.
Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 Ty amy Davide mpitoro’oy, ko ampitolihe’o añe ty lahara’ i noriza’oy.
För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 Nifanta mahity amy Davide t’Iehovà, vaho tsy hafote’e, ty hoe: Hampiambesareko ami’ty fiambesam-panjakà’o eo ty boak’ am-pañova’o ao;
HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 lehe ambe’ o ana’oo i fañinakoy naho ty taroko anareko iareo, le hiambesatse amy ­fiambesam-panjaka’oy nainai’e o ana’ iareoo.
Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Toe jinobo’ Iehovà ty Tsiône, i fañiria’e ho fimoneña’ey:
Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 Etoy ty fitofako nainai’e tsy modo; atoa ty himoneñako, fa fisalalàko—
Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Hogogoeko ty riha’e, ho eneñeko mahakama o mahàtra’eo.
Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Hampisikineko fandrombahañe o mpisoro’eo, hisabo an-drebeke o noro’eo.
Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Ao ty hampitiriako ty tsifa’ i Davide; ao ty nañajariako failo’ i norizakoy.
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Haombeko hasalarañe o rafelahi’eo, fe hipelapelatse añambone’e eo ty sabaka’e.
Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

< Salamo 132 >