Salamo 122

1 Nandia-taroba iraho, te nanoa’ iereo ty hoe: Antao hiheo mb’añ’anjomba’ Iehovà.

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2 Fa mijohañe amo lalam-bei’oo ty fandia’ay, ry Ierosalaime!

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Hehe t’Ierosalaime, rova niranjieñe soa-fifamatotse.

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Ie ty ionjona’ o rofòkoo, o rofòko’ Ià-o, ty amy nitaroñañe am’ Israeley, hañandriaña’iareo ty tahina’ Iehovà.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Ao ty nampitroarañe fiambesam-pizakàñe, o fiambesa’ i tarira’ i Davideio.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Mihalalia fañanintsiñe am’Ierosalaime: hiraorao o mikoko Azoo.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Fañanintsiñe ty ho an-kijoli’o ao, naho fierañerañañe amo anjomba’o mitiotiotseo.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 O longokoo naho o rañekoo, le hataoko ty hoe: Fañanintsiñe ama’o.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 I anjomba’ Iehovà Andrianañaharentikañey, ho paiako ty hampibodobodo azo.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.